London har alltid varit ett resmål som jag uppskattat och nyligen hemkommen från denna regniga storstad har inget förändrats. Jag har lockats av Storbritannien sen jag var liten.
En av anledningar är de brittiska deckarna i form av Arthur Conan Doyle och Agatha Christie men även moderna författare som Denise Mina håller mitt intresse fortsatt vid liv. Här går man från den klassiska detektivhistorian i en fin gammal engelsk stil till en mer orädd och naken beskrivning av ett samhälle där inte allt är så tillrättalagt och karaktärerna ofta tar ett glas för mycket.
Och är inte den brittiska miljön perfekt för spänning med sin blandning av starka traditioner, klassklyftor, slitna arbetarkvarter och underbart vackra natur där närsomhelst molnen snabbt kan hopa sig och regnet falla? Givetvis hittas även en kropp just precis som blixten lyser upp den mörka stormiga natten. I en herrgård såväl som i en sunkig förortslägenhet.
Detta är en stämning jag inte riktigt upplever i den svenska deckargenren och jag tror det beror på hur olika våra samhällen ser ut. Men efter att ha sett programmet Korrespondenterna förra veckan hittade jag dock en tydlig likhet i deras reportage om en av EU-kandidaterna från partiet Ukip. Ett missnöjesparti som vill bevara det brittiska och gå ut ur EU. De vill minska inblandningen från andra och begränsa invandringen. Plötsligt är Sverige inte så olikt Storbritannien. Här finns ett missnöjesparti vars stöd har växt de senaste åren men som inte kan ge några konkreta svar på de politiska frågorna. En trend som spridit sig genom nästan hela Europa. Spännande nog finns det ett undantag där man trots ett missnöje inte är blind för faran av denna utveckling, det är Spanien. I programmet intervjuades en spansk borgmästare som menade att i Spanien har man lärt sig att nationalismen inte leder till något gott.
Jag anar att minnena av Francos fascism fortfarande är starka. Min fråga blir då; vad hände med alla andras minne? Det går ju inte att undgå att se likheterna med en annan ledare. En man som efter krisen under 1930-talet lyckades få landet Tyskland på fötter och sågs som en räddare av folket, hans propaganda hypnotiserade ett helt folk. Denna man mördade miljontals oskyldiga i ett försök att göra hela Europa renrasigt. Dagens Europa lider från sviten av en finanskris och arbetslöshet och vad gör då dessa missnöjespartier? Skapar ett hot mot sina länder i dem som invandrar från andra kulturer. Om man låter tankar som dessa få fäste är det inte bara en osäker spänning i våra liv vi har att vänta utan en skräckhistoria där vi låter rädsla o hat styra vårt samhälle.