Då lägger vi ännu ett år till det förflutna, ut med det gamla och in med det nya. På sociala medier kan man följa hur några har haft ett helt underbart 2018 och att de förväntar sig att 2019 ska bli minst lika bra. Andra har inte haft lika roligt under 2018 och förväntar sig att 2019 ska bli det år då det vänder i deras liv, då allt ska bli så bra som de tänker sig att deras liv ska vara. Bara de inte glömmer bort att det inte bara är ödet som styr våra liv, vi har även en ganska stor portion egen påverkan att styra vår framtid med.
Ju fler år jag lägger bakom mig märker jag hur jag påverkas av hur saker och ting förändras runt omkring mig. Det märkliga är att jag egentligen inte märker när förändringarna sker utan jag märker dem när jag stöter på fornminnen från den tid innan förändringen skett. En dag när jag höll på med den flyttpackning, eller rättare sagt flyttröjning, som just nu upptar en stor del av min tid, hittade jag ett papper. Det var ett randigt papper i storlek A4, som suttit i ett kollegieblock. Pappret var fyllt till hälften med meningar som handlade om ett liv som pågick, ett liv med allehanda praktiska händelser i en vanlig trebarnsfamilj som har hund och där föräldrarna jobbar olika tider på dygnet.
Pappret var skrivet från en hustru till en man och jag fascinerades av hur mycket information det fick plats på det halvskrivna pappret. Det var allt ifrån kärleksförklaringar, hur det hade gått att lämna på förskolan, om ett par "onamnade" vantar som ett av barnen haft på sig till skolan, till information om vilken mat som var förberedd och att hunden hade börjat löpa. Ja, där fanns nästa allt för att klara av den dagen.
På det här sättet kommunicerade vi ”förr i tiden” det vill säga för tjugo år sedan. Då skrev vi meddelanden till varandra på papper, papper som ibland, som det här, lever vidare och kan komma att fylla härliga minnen till liv igen. Jag nämnde om denna lapp för en kollega som är jämngammal med vårt äldsta barn och fick då bekräftat att kollegans föräldrar hade gjort precis likadant, använt papper och penna. Mig veterligen är det numera telefonens sms-funktion som för dessa meddelanden mellan två personer.
Något annat att fundera över är hur det kommer att se ut på våra äldreboenden när våra kära 90-talister kommer att ha åldern inne för att bo där. Då är det nog inte bingo och boule som gäller, då är det datorer och tv-spel som fördriver våra framtida pensionärers tid. Kanske är det till och med något som nu ännu inte har lanserats, men som kommer finnas i var mans hand. Ja, men inte penna för att skriva en lapp i alla fall, kanske vi då skriver med fingret direkt i luften?