Hur började det hela?
– Vi började i en sal i Ljusfallshammars skola, där NBV med Inga-Britt Hägg som lärare, hyrde in sig för att starta en kurs i knyppling, berättar Lisbeth Andersson som håller i verksamheten.
– Men sedan 1994 är vi här i klubblokalen hos Ljusfallshammars Sportklubb en gång i veckan, varje tisdagskväll, och här har vi det väldigt bra.
Vad är det med knypplingen som lockar?
– Framförallt är det väldigt socialt att ha en sån här hobby och träffas regelbundet, säger Lisbeth Andersson. Men samtidigt tycker jag det är jätteroligt att skapa olika saker och motiv med knypplingen och samtidigt väldigt avkopplande och man går ner lite i varv.
Ylva Gunnarsson fyller i:
– Man kan inte tänka på så mycket annat när man knypplar, när man sitter vid sin dyna. Det gäller att just då kunna koncentrera sig på enbart knypplingen, för annars blir det fel väldigt lätt.
Blir det fel ändå ibland?
– Ja, det blir det och då måste man antingen repa upp och börja om igen, vilket är jättetråkigt. Eller också gör man en så kallad fuling, som Lisbeth lärt oss, säger Birgitta Andersson utan att närmare gå in på den tekniken...
Och så tillägger Lisbeth en tredje metod:
– Man kan ju knyppla baklänges, tills man kommer till felet och vissa av oss är faktiskt lika snabba att knyppla framåt, som bakåt och det är lite imponerande.
Ylva Gunnarsson lägger till ytterligare en aspekt:
– För några år sedan hade jag ett väldigt stressigt jobb och bestämde mig då för att hitta någon bra avkoppling. Först tänkte jag på att börja sy, men jag gillade inte syslöjden så mycket.
– Men då kom jag på att det finns knyppling också och efter att ha provat på det, tycker jag det känns jättebra och väldigt avkopplande.
Finns det plats för fler deltagare?
– Ja, absolut, säger Lisbeth Andersson. Vi har också tillgång till knyppeldynor, som man kan låna och prova om man tycker om det eller inte, så det är bara att komma hit.