Sommarlovet står precis runt hörnet när barnen från Ljusfallshammars friskola är ute på hajk. De närmsta veckorna är planerade med utflykter och långa sovmorgnar. Men vad är deras tankar om den framtid som kommer längre fram? Den där de inte längre går i grundskolan utan är vuxna.
– Jag har flera drömjobb som jag kan tänka mig. Att få ta hand om djur, bli frisör eller jobba på barnhem eller skola. Djur vill jag ta hand om för dem har också ett liv, precis som människor. Bara det inte är en orm eller haj, hajar har jag fobi för, säger Celine Lundgren, 11 år gammal.
– Jag ska jobba på Finspångs Brunnsborrning. Jag tror att det är kul för både min pappa och min bror jobbar där. Man borrar vatten och bergvärme och jag gillar att arbeta med kroppen, säger Erik Antonsson, 12 år, som tänker att han även ska köra cross på hobbynivå, att bli proffs är inget som lockar för tillfället.
De bor båda två i Ljusfallshammar. Men Celine flyttar snart från byn och in till Norrköping eftersom hennes mamma "gillar folk".
– Jag vill egentligen bo i Stockholm när jag blir vuxen. Men det kommer nog att bli Norrköping eftersom det är så svårt att få lägenhet i Stockholm. Men först vill jag åka utomlands. Jag har snackat lite med min låtsasmamma och hon har sagt "du ska leva lite först". Så då ska jag resa, för man vill ju leva lite ibland, säger Celine.
Flytten till Norrköping tillsammans med mamma går under sommaren. Och efter det vet hon inte om hon någonsin kommer tillbaka. Men att lämna Ljusfallshammar är inte lika självklart för alla.
– Jag ska bo i Ljusfall. Jag kommer aldrig att flytta härifrån. Eller kanske direkt när jag flyttar hemifrån, då kanske jag flyttar till Finspång för att man vill bo i lägenhet ett tag. Men sedan flyttar jag tillbaka till Ljusfall. Här kan man göra så mycket mer än i stan. Man behöver inte vara tyst hela tiden och barnen kan åka cross hur mycket de vill, säger Erik.
– Jag ska också bo i Ljusfall. Aldrig att jag flyttar. Det är en fin by. Och tråkigt blir det inte så länge man bara har några kompisar att umgås med, säger Alfred Aktner, 11 år.
– Det enda som saknas är väl en affär eller en kiosk. Det finns ju en möbelaffär, men det är inte så kul att hänga där utanför hela tiden, säger Erik.
Alla tre säger att de ändå tänker på framtiden då och då. De är alla säkra på att de vill gifta sig och skaffa barn så småningom. Just att skaffa familj är det som verkar allra viktigast.
– Det värsta som skulle kunna hända är att jag blir själv. Att jag skiljer mig eller inte får några barn eller tappar kontakten med släkten, säger Erik och får medhåll från Alfred.
– Det är nog skönt att kanske vara lite ensam när man är yngre. Men sedan vill jag ha någon. Det allra värsta vore nog om det hände familjen något som gjorde att man blev själv, som att barnen skulle dö eller få cancer.
För Celine är det också ensamheten som skrämmer. Hon, som vill leva lite innan hon blir vuxen på riktigt, tror att hon kommer vara ungefär 25 eller 30 år gammal när hon får barn.
– Det värsta vore att aldrig ha en familj. Jag vill inte vara ensam. Och även om jag skulle få jobba med mitt drömjobb så kommer jag alltid att välja familjen före pengar, det vet jag.