Nytt för året är att hon har börjat skicka iväg alpackafiber till ett spinneri.
– Jag har köpt på mig mer alpackafiber än jag kan använda, för att se hur stor skillnad det är på olika fiber, säger Tulo Lankoski.
Tulo är noga med att berätta att det heter fiber och inte ull eller päls.
– Jag försöker lära mig så mycket som möjligt om fibret, vilket som är bäst till att spinna och tova och varför en alpacka är finare än en annan. För det är ändå en stor del av avelsmålet, att sälja fiber och garn.
Alpackorna klipps en gång per år, vanligtvis i maj. Ska fibret skickas iväg till ett spinneri behövs det rengöras och sorteras. Ett kilo tar ungefär två timmar att göra rent, men när Tulo handspinner själv gör det inte lika mycket om det är lite skräp kvar, det mesta rinner av.
– För mig är det en riktig njutning i att spinna. Det är terapi. Jag får också mycket tid till att tänka på avel. Till exempel: Vad är det i det här djurets fiber som jag gillar?
Till skillnad från fårull är alpackornas fiber mycket lenare, det går till och med går att göra underkläder av. Ullen behöver kardas innan den spinns, vilket inte är nödvändigt med fibret.
– Det är himla trevligt med fiber, det kräver inget förarbete, det är bara att ta en liten tuss och börja spinna. Man kan hållas inomhus med det och det luktar nästan ingenting.
Tulo väljer ut det fiber som passar bäst till tovning och skickar vidare det för tillverkning av mössor, tofflor, handledsvärmare och skosulor. Det fiber som är bäst att spinna skickar hon antingen iväg till ett spinneri, eller använder själv när hon spinner för hand.
– Alpacka är så varmt. Det räcker att ha ett par spetsvantar på vintern. Eller om jag har haft arbetshandskar på mig och blivit kall kan jag stoppa ner händerna i ett par alpackavantar och rätt så snart är fingrarna varma igen och jag kan fortsätta arbeta. Jag kan frysa om fötterna på vintern när det är fem minus, men har jag ett par alpackasulor i skorna går det bra även vid tjugo minus.
På farmen i Ljusfallshammar har Tulo nio alpackor, två hingstar, fem ston och två föl. Dessutom har hon sex åsnor och flera höns och katter. Hon skaffade sina första alpackor för sex år sedan, mest för att de skulle beta av gräset hos åsnorna.
– Det var inte meningen att jag skulle lära mig att spinna, jag skulle bara ha ett par söta alpackor i hagen. Men jag klarar inte av att ha något djur lite halvt. Ska jag ha något så ska jag gå all in så mycket som möjligt.