Generationer av skapande där trådar vävt samman tiden.
För det var när Karin Jonssons mamma skadade foten och inte kunde fortsätta på vävkursen i Skärkind som Karin fick överta hennes plats och intresset tog fart på allvar. Sedan dess har hon vävt hundratals meter mattor.
– Jag måste ha varit 13, 14 år och jag fick lära mig att sätta upp varptrådarna och väva.
Det ledde till att hon under gymnasietiden gick en vävutbildning.
– Jag var 17 år och hade inte körkort så jag fick åka moped till skolan i ett halvår. Sedan blev det hushållskola i Rimforsa, säger Karin Jonsson.
Men när barnen kom blev det ett 20 år långt uppehåll i vävandet.
– Istället sydde jag kläder till barnen och mig själv, mest för att barnkläderna kom till nytta, till mig själv sydde jag festkläder, säger Karin Jonsson.
För några år sedan tog hon upp vävandet igen. Klipper mattrasor på altanen när vädret tillåter och väver när hon får tid.
– Under julhelgerna brukar det gå att få till lite egentid, men jag renoverar också möbler. Vi har stugor som vi hur ut och jag tycker om att göra fint i dem, det är också avkopplande och tacksammare än pappersarbete. Man ser resultat direkt och ingen ringer och klagar, säger Karin Jonsson med ett skratt.
När hon väver mattor är det bara fantasin som sätter stopp för kreativiteten, då kan hon vara mer spontan.
– Många kommer hit med sina gamla lakan som jag kan klippa till mattrasor och återanvända och det händer att hon ger bort något egentillverkat i present. Men hon tar inte upp beställningar.
– Jag vill att handarbetet ska vara min hobby, jag vill inte ha några krav på mig eller ta betalt, säger Karin Jonsson.
Vävandet har funnits med i hela hennes liv, men hon har nyligen skaffat sig en ny hobby: att röka.
– Vi har köpt en ny grill med kombinerad rök och grillar fisk, så jag mixtrar med kryddor för att lära mig. Nu ska vi röka röding som jag saltat, säger Karin Jonsson.
Hon har också köpt en bandsåg, men inte för att såga virke utan för att såga mattrasor.
– Man rullar ihop tyget som en rulltårta och så skär man remsor. Det är ett sätt att rationalisera klippandet som annars tar väldigt lång tid, säger Karin Jonsson.
Men det är sitta i vävstolen eller vid symaskinen som hon tycker är roligast. Och det hon håller som kärast.
– Mormor och morfar var folkdansare, så fick jag intresset för folkdräkter. Det är också de dräkter som min mamma sytt som jag först skulle rädda om huset började brinna, säger Karin Jonsson.
Vi går en liten rundtur i huset och varje rum bär spår av generationers handarbete, nästan uteslutande sytt förhand. I stora salen hänger skirt vävda gardiner, på väggarna sitter broderade bonader, i de flesta rum ligger handvävda trasmattor på golven. I garderoberna ligger mattrasor och tyger och väntar på att användas. Fulla påsar och hyllor med tyg. Fulla lådor med rivna trasor i regnbågens alla färger. Nästan.
– Det är konstigt, jag tycker att jag har hur mycket tyger och trasor som helst men just den där speciella färgen och nyansen som man ska ha vid ett visst tillfälle den saknas alltid, säger Karin Jonsson.
Mellan pappersarbete och politiska möten blir det inte så mycket tid över för skapandet just nu, men Karin Jonsson när en förhoppning om att hon, som pensionär så småningom, ska få mer tid.
– Då hoppas jag få lite mer tid för odlingar också.