När fotbollen tog för mycket tid började han springa

Det regnar den här dagen när vi möts i Vrinneviskogen, men det är inget som hindrar Florian Aranda från att ge sig ut i löpspåret.

– Jag mår bra av att springa, jag springer av hälsoskäl för att orka, säger han.

Ett annat skäl till att han springer är att han tränar sin vilja och uthållighet.

– Har man bestämt sig för något så ska man också genomföra det. Att bestämma sig för att springa är också bra för att öva upp viljan och uthålligheten när man gör andra saker, säger Florian Aranda.

Oftast springer han själv, ibland med sin fru och ibland med barnen.

– Jag brukar springa hemifrån hit till Vrinneviskogen där jag springer 3-kilometersspåret och så hem igen, det blir en mil, säger han.

Men han har även sprungit lite längre lopp.

– Ett halvt maraton har jag sprungit, men inte ett helt. Däremot har jag sprungit Ensjön runt som är 17 kilometer, Borgsmovarvet som är 11 kilometer och Grabbhalvan som är 5 kilometer.

När han var ung höll han på med fotboll, men slutade när han var i 40-årsåldern och började jogga istället.

– Fotbollen tog för mycket tid, det var bestämda träningsdagar och matcher. Springa kan man göra var som helst när som helst utan att behöva boka upp sig en kväll eller helg. Jag brukar springa när min fru och jag reser utomlands som ett sätt för oss att upptäcka omgivningarna, säger Florian Aranda.

Men det är inte bara kroppen som ska skötas om och springa är inte det enda han gör på sin lediga tid, huset, trädgården och torpet behöver också underhållas.

– Jag snickrar på huset och på torpet och fixar i trädgården. Det är mycket som behöver göras när man har hus och sommarställe, säger Florian Aranda.

Han är utbildad finsnickare med gesällbrev och utbildad folkhögskollärare i snickeri.

– De sista tio åren har jag jobbat som träslöjdslärare på folkhögskola, men nu är jag pensionär och tänkte ta det lite lugnare, men det blev inte riktigt så, säger Florian Aranda.

Som fritidspolitiker och relativt ny gruppledare för Sverigedemokraterna är tiden knapp.

– Det är svårt och tidskrävande, men väldigt givande också, säger han.

Att springa är också ett sätt att rensa skallen och bli fysiskt trött.

– Jag springer inte för att bli toppidrottare utan för att inte skada mig allvarligt. Kroppen slits när man blir äldre, men jag försöker hitta en balans och stärka den, säger Florian Aranda.

Han försöker även styrketräna hemma lite lagom för att träna uthållighet och musklernas elasticitet, men utegymmet i Vrinneviskogen har han inte gett sig på än.

– Jag vill gärna det, men det gäller att få in den rutinen, två dagar styrketräning, en dag löpning vore perfekt, säger Florian Aranda.

Han tar så gott som alltid trapporna istället för hissen och han äter nyttigt.

– Maten får jag tacka min fru för. Jag äter lagom mycket mat men av allting. Jag gillar varken skräpmat eller godis. Inte av princip men jag gillar det inte. Att motionera och äta bra handlar för mig om välbefinnande, säger Florian Aranda.

Men i skogen gillar han att vara och inte bara för att springa.

– Jag tycker om att plocka bär och svamp, så någon slags naturmänniska är jag. Som drömmer om att resa mer tillsammans med min fru. Till Italien och Frankrike.

Där hittar de säkert både god mat och fina springställen.

– Ja, jag brukar springa innan frukost och det är inte heller hela världen om jag missar ett löppass, säger Florian Aranda.