Det är ett fantastiskt försommarväder den här förmiddagen i skärgården, men Sophia Jarl bryr sig inte så mycket om vilket väder det är. Hon paddlar oavsett så länge isen inte har lagt sig.
Här ute, bland öar, kobbar och skär, är hon uppvuxen. Här fiskade hon med sin pappa och hjälpte till med båten.
Som vuxen har det blivit hennes andningshål och torpet på ön hennes fristad.
– Naturen är ett fantastiskt sätt att bryta av tiden i de kommunala korridorerna och vid skrivborden och jag uppskattar att nyttja det man har omkring sig, säger Sophia Jarl.
Att paddla kajak är kanske hennes främsta hobby, men hon simmar också. Varje dag.
– Öppen havssimning med våtdräkt. Våtdräkten är ett stöd och hjälper mig att hålla positionsläget när jag simmar långt, säger Sophia Jarl.
Och det blir 1,5 kilometer simning varje dag när hon är här ute i skärgården.
Hon har också kört mycket motionsidrotter, cyklat Vätternrundan, sprungit Lidingöloppet och simmat Vansbrosimmet.
Men egentligen är hon en lagsportare.
– Från början är jag en fotbollstjej och började min "fotbollskarriär" i KFUM Trix i Vilbergen, sedan blev det Saltängens BK som jag spelade i ganska många år, säger Sophia Jarl.
Hon lade fotbollsskorna på hyllan när hon flyttade till Uppsala och utbildade sig till lärare.
– Det fanns inte tid till det med bestämda tider för träningar och matcher, så jag cyklade och sprang istället, säger Sophia Jarl.
Även om hon inte lagsportar längre så är hon inte alltid ensam när hon tränar. Ofta följer en av hennes hundar med.
– På vintern åker jag längdskidor och har henne i sele och jag springer alltid tillsammans med henne - det blir en form av sällskap, säger Sophia Jarl.
Det är också hunden som pushar och driver henne framåt. Ibland kanske lite för hårt.
– Det har blivit en del sköna vurpor när jag inte hinner med och ramlar, säger Sophia Jarl.
Hon tycker utesporter är bra grejer och det blir någon form av träning varje dag.
– Men man behöver ju inte köra slut på sig varje gång, säger Sophia Jarl.
Fast sedan kommer det fram att det är motståndet som triggar henne mest. Kampen mot vågorna, vindarna, uppförsbackarna.
En av utmaningarna som ligger framför henne, där naturen skiljer sig avsevärt från den svenska skärgården, är att paddla kajak på Grönland.
– Jag har varit på Island, men då paddlade jag inte, men att paddla på Grönland är en dröm som står högt på min "bucket list". Med valar och sälar så blir det på ett helt annat sätt. En annan naturupplevelse, säger Sophia Jarl.
På hemmaplan blir det oftast en snabb tur med kajaken, ett perfekt sätt att träna överkroppen och komma nära naturen. Ibland blir det i lite lugnare tempo, de gånger hon paddlar tillsammans med någon annan. Då kan det bli en paus på en solvarm bergshäll. En banan, lite melon och något att dricka. Alltid med mobiltelefonen nära till hands.
I pandemitider när de flesta möten hålls digitalt har det blivit mer tid i torpet och för spontana paddelturer, men också mindre tid med andra människor, något som har både för- och nackdelar. Sophia Jarl saknar sina lagkamrater. Både i politiken och från sitt tidigare arbete som lärare.
– I skolan har man ett större arbetslag i sin vardag med målet att alla elever ska bli godkända och där alla förhoppningsvis drar åt samma håll, säger Sophia Jarl.