Folkbladet träffar de tre killarna på Kungsgårdsgymnasiet språkintro och deras situation är jämförbara med många andra på en rad orter runt om i Sverige. Enligt Migrationsverket saknar många afghanska pojkar asylskäl och kan förvänta sig att bli tillbakaskickade till Afghanistan när de fyller 18.
I många fall till ett land där de inte längre har några anhöriga. Och om de har det, vet de i så fall inte längre var dessa finns.
– I min by jobbade min far för myndigheterna och därför blev han mördad av talibanerna. Om jag skickas tillbaka kommer de att vilja döda mig också, säger Alishah Ghulamamali som kom till Sverige för drygt ett år sedan.
Sedan en tid studerar han på Kungsgårdsgymnasiets språkintro och har börjat snappa upp en hel del svenska. Snart fyller han 18 år och fruktar då att han ska tvingas återvända till Afghanistan. Ett scenario som gör vardagslivet till ett helvete:
– Jag kan inte sova, och när jag väl somnar drömmer jag att jag blir dödad av talibanarena. Då vaknar jag upp svettig och kan inte sova mer, säger Alishah.
Klasskompisen Najibullah Alizadeh har redan fått ett negativt beslut. Han ska skickas tillbaka till Afghanistan.
– För en vecka sedan fick jag avslag på min asylsökan från Migrationsverket. De säger att det är säkert där och det tycker jag är jättekonstigt. Det är krig där och jag vet inte om jag har någon släkt kvar längre. Advokaten säger att vi ska överklaga, det är det jag har att hoppas på, säger Najibullah som bott i Sverige i 18 månader men först nu fått ett beslut.
Så vad händer nu?
– Man kan överklaga tre gånger så det ska vi göra om det behövs. Under tiden fortsätter jag att gå till skolan och plugga. Jag vill stanna i Sverige.
Reza Hosseini har tillsammans med klasskompisarna i klass Spra6D skrivit ett brev till statsminister Stefan Löfven för att vädja om hjälp. Han hoppas på någon slags lagförändring så att han och andra i samma situation ändå ska få kunna stanna kvar här.
– Om det inte var farligt i Afghanistan så hade vi aldrig kommit hit. Vi kom hit med stort hopp, men nu mår vi inte bra. Vi vill stanna i Sverige och vara en tillgång för landet, säger Reza.