Våldet spärrade av hela centrum
Mänskliga kedjor, som ville stoppa nazisterna, bröts upp av polismakten. Som i sin tur attackerades.Centrala Linköping spärrades av, när scener man knappt kunde drömma om utspelades på gator och torg.Medan nazistdemonstrationen fördröjdes timme efter timme, innan den till slut släpptes iväg.
De som inte själva ville bryta blockaden plockades bort med våld av polisen.
Foto:
Strax är det också något som händer på Storgatan, nedanför Borgården. Ett antal motdemonstranter, idel ungdomar, har trängt upp från Stora torget och blockerar nu vägen. Polisen är snabbt framme och spärrar av. Och nu haglar slagorden:
- Vad ska vi göra??
- Krossa fascismen!!
Löses upp
Efter en stund, och denna gång utan våld, löses denna första motdemonstrations upp. Nere på Stora torget ser vi sedan en polisman i diskussion med maskerade demonstranter, posterade framför en banderoll med texten "Offensiv antifascism" - som man kommer att få se mer av denna dag.
Samtalet handlar bland annat om hur man ska bekämpa nazismen, och vad man gjorde och inte gjorde på 30-talet. Polismannen försöker förklara, att det är själva demokratin som ger nazisterna rätt att demonstrera.
Vi försöker få en intervju med de maskerade. Men de vägrar:
- Vi vill inte uttala oss överhuvud taget idag.
På återvägen till Borggården är det ganska så rörigt, poliser spärrar av lite här och där. Alltsomoftast ser vi polisens insatschef Christer Wiktorsson glimta förbi:
- Jag kan inte garantera säkerheten i hela centrum, uppsnappar vi honom säga.
Nazisterna där
Klockan har nu blivit tolv, och under vår frånvaro har nazisterna hunnit dyka upp och även formera sig på Borggården.
Med blågula fanor, också partifanan i blått och gult, och längst fram ett 40-tal uniformt klädda män, som en nutida parafras på Hitlers SA. De bär alla likadana ljusa byxor, mörka tröjor, mörka skärmmössor - så nära regelrätt uniform, som man väl alls kan komma.
Längre bak sedan mer normalt klädda, där de allra flesta är unga män. Men vi ser också ett tiotal unga kvinnor och räknar till 120-130 personer, som ställt upp sig för avmarsch. Och detta är då Nationalsocialistisk front, med tillrest folk från när och fjärran.
Men nu drar det plötsligt åter ihop sig ner på Storgatan, nedanför Borggården. "Krossa fascismen" hör vi ropas och ser folk komma springande uppför gatan från Stora torget. Poliser rusar snabbt till.
Bildar kedja
På några ögonblick utkristalliseras nu det läge, som ska bli bestående ett par timmar framåt. Med, från Borggården räknat, först en enhet poliser, sedan ett 30-tal motdemonstranter som bildat kedja intill Stadshuset, därefter en ny omgång poliser - och så, bortom avspärrningar på Storgatan och in på Läroverksgatan, folkmassor där många uppenbarligen är engagerade.
- Stå emot för helvete! skriker en ung man bakom oss till kedjan ett tiotal meter bort. Kämpa på därinne!
Här blandas nu nazisternas trumvirvlar från Borggården med polishundars skall och demonstranters talkörer. Stämningen är upphetsad, med våld i luften. Väldigt många maskerade unga män, med oftast svarta näsdukar för ansiktet, och emellanåt låter det blodtörstigt:
- Nassarna ska dö, ingen pardon! Direkt aktion!
Buss på tvären
En av de vanliga Linköpingsbussarna kör fram och ställer sig på tvären över Storgatan. Den mänskliga kedjan tänker inte flytta på sig, och poliserna börjar nu bryta upp den. Där de står hoptvinnade arm i arm, och där vi mitt ibland dem också ser en kvinna i rullstol.
Den ene efter den andre förs nu av polis in i bussen. En del gör motstånd, och då används våld - om mer än nöden kräver kan vi inte avgöra. Men folkmassan omkring oss är upprörd, när det går åt fem polisen till att bända ner en av männen i kedjan på marken.
Det hela går långsamt, en i taget. Till slut ger sig de som då återstår i kedjan frivilligt av. Vi pratar med en av dem, en kvinna i 25-årsåldern som säger att poliserna gått hårt fram.
- Så fort nån gjorde minsta motstånd var de jättevåldsamma.
Men även sedan denna kedja avlägsnats tar nu, nedanför avspärrningen, fler demonstranter vid. De anförs av ett gäng flickor, som står längst fram med banderollen "Flator mot fascism".
För tillfället händer ingenting mer, och det kan se lugnt ut mitt i all tillspetsningen. Men runtom oss hålls Linköpings centrum avspärrat. När dagen sedan summeras framgår också, att polisen omhändertagit folk i stor skala - långt fler än vad vi haft möjlighet att se med egna ögon.
I brist på besked börjar nu vi i folkmassorna att spekulera om, att polisen kanske tänker vänta ut nazisterna. 14.30 löper deras tid på Borggården ut, för då har i stället en vänsterdemonstration fått tillstånd. Och kanske är nu, spekulerar vi, polisens taktik att låta tiden gå så att nazisterna inte alls kommer att kunna marschera.
Ägg och stenar
Fast så är det, ska det snart visa sig, i själva verket inte alls - utan tvärtom. På väg att förverkligas är nu i stället den plan, som tagit form hos polisen under den tre timmar långa väntan som nazisterna stått där uppställda på Borggården utan att komma ur fläcken.
Därom vet vi dock ännu intet, och nu hettar det till vid Borgården. Plötsligt har alla möjliga unga män i massan utanför avspärrningarna ägg i händerna, som nu slungas iväg mot nazisterna. Några når ända fram, andra landar på parkerade bilar.
Plötsligt är också stenar i luften, det hettar till - och nu agerar poliserna snabbt. De har, märker vi, blivit många fler och vi i folkmassan tvingas nu tillbaka. En pojke, som hoppar upp på en sten med kamera i handen, plockas bryskt ner. Vi ser honom föras iväg till en polisbil, samtidigt som nazisterna jublar och applåderar.
Och om nu nazisternas taktik möjligen är att verka laglydiga, medan däremot deras moståndare bryter lag och tar till våld, då tycks de också vara rätt nära att uppnå sitt mål.
- Låt dom för helvete inte få precis som dom vill! skriker en besinningens röst i massan.
Poliserna kommunicerar intensivt via radio, vi uppfattar rapporter om hur ännu fler poliser är på väg. Något är på gång, men vad?
Stöt genom massan
Nazisterna, som dessförinnan sett lite slokande ut, har nu av någon anledning livats upp och börjat spela högljudd sång och musik från en högtalarbil. Vi uppfattar sångfraser om hur det svenska Sverige inte mera finns, något om den siste svensken, om att Sverige har blivit multikulturellt.
Och plötsligt går det som en stöt genom folkmassan utanför avspärrningarna; genom motdemonstranter och andra som börjat tro att den här demonstrationen var mer eller mindre avblåst.
För nu, med ens, sätter sig nazisterna i rörelse.
Så jobbar vi med nyheter