US traumateam hemma efter insatsen i Thailand
Redan på måndagen, dagen efter annandag jul, stod traumateamet på Universitetssjukhuset i Linköping redo att flyga till Thailand. Först på söndagen, alltså en vecka efter katastrofen, gav Socialstyrelsen klartecken. - Vi gjorde en bra insats, men vi hade kunnat göra mycket större nytta om vi kommit ner direkt, säger Conny Wallon, en av läkarna i teamet.
Traumateamet från US upprättade en stab på svenska ambassaden i Bangkok. Därifrån ledde man sedan arbetet. Conny Wallon visar hur man delade upp de drabbade områdena i Thailand och sedan skickade dit olika arbetslag. Innan fanns ingen samordning alls mellan de olika läkarteamen. FOTO: JANNE FORSBY
Foto:
I Sjukvårdssverige är traumateamens kompetens välkänd. Deras uppgift är att hjälpa till vid stora olyckor och katastrofer.
- Men de som bestämmer i landet verkar inte veta vad vi är utbildade för, säger Conny Wallon.
Chefen för katastrofmedicinskt centrum, Thore Wikström, tog kontakt med Socialstyrelsen redan på annandagen. Men det tog alltså en hel vecka innan traumateamet fick åka.
- Jag vet läkare som blev så frustrerade att de löste egen biljett och åkte ner för att hjälpa till, berättar Lars-Gunnar Arnesson.
Conny Wallon, Lars-Gunnar Arnesson och Ted Leinsköld är alla tre läkare på kirurgen i Linköping. De ingår också i ett av sjukhusets traumateam. Det lag på fjorton läkare och sjuksköterskor som så småningom fick åka till Thailand. De kom hem i måndags och är nu mycket kritiska till hur räddningsarbetet har skötts av ansvariga myndigheter.
Kaos
När traumateamet kom till Bangkok möttes det av kaos. Det fanns ingen som helst samordning.
- Mindre team knutna till transportplanen som skulle ta hem skadade till Sverige sprang runt på sjukhusen och mer eller mindre raggade patienter för att fylla sina plan, säger Lars-Gunnar Arnesson.
Det fanns inget samarbete mellan de olika teamen.
- Först kunde ett team komma till en patient och säga att hon eller han skulle åka med deras plan. Sedan kom nästa team och ryckte i samma patient.
Inget av teamen verkade veta vem som hade skickat ner dem eller vem som hade ansvaret. Östgötateamet var det enda som skickats ner av regeringen och UD.
- Flertalet hade mist sina anhöriga, berättar Lars-Gunnar Arnesson De visste inte om de skulle vara kvar och leta eller åka hem och därmed ge upp sina anhöriga mentalt. I chockfasen hänger man inte med. Det tar tid och det krävs förtroende genom ett försiktigt närmande. De första teamen verkar inte ha haft de kunskaperna. Det krävs utbildning för att veta hur man ska bete sig.
Den utbildningen har läkarna i traumateamet. De har en bred kompetens och kan inte bara operera om det krävs. I deras utbildning ingår även att närma sig och ta hand om patienter i chock. De är också experter på planering och logistik.
Tomma plan
Conny Wallon uppskattar att det östgötska läkarlaget sparade in sin egen resa under de första nio timmarna på plats.
- Genom samordning kunde vi se till att fylla planen och vi kunde därför avboka plan som skulle skickas ner till Thailand. Innan vi tog över planeringen gick det tomma plan tillbaka till Sverige.
Eftersom det tog en vecka innan traumateamet fick åka var de akuta sjukvårdsinsatserna redan gjorda.
- Jag vet inte om vi hade släppts in på sjukhusen, säger Conny Wallon. De flög ju in 200 kirurger från Bangkok under de första två timmarna. Men vi hade kunnat göra en stor insats genom att förklara för de svenska patienterna vilka skador de hade. De förstod ju inte vad de thailändska läkarna sa. Dessutom hade vi kunnat stärka dem genom att berätta att de fick bra sjukvård. För sjukvården i Thailand är fullt likställd med den vi har i Sverige.
Personalen var död
På de flesta sjukhusen fungerade det väldigt bra, men några sjukhus nära stranden i de olycksdrabbade områdena var helt tomma. Personalen var död eller skadad. Och de som klarat sig var ute och letade efter sina anhöriga.
Ett litet sjukhus med bara 40 platser fick ta hand om 700 patienter de första två dygnen efter tsunamin. Och på många vårdcentraler fick patienterna sys på filtar ute på gräsmattan, eftersom så många skadade kom dit.
- Där hade vi säkert kunnat göra en insats, säger Conny Wallon. Svenska läkare som var på semester i Thailand fick ju rycka in och jobba.
När de östgötska läkarna kom till Bangkok blev istället deras första uppgift att kartlägga patienterna på de olika sjukhusen.
- Det fanns två, tre listor på patienter, men listorna var ett kapitel för sig, säger Lars-Gunnar Arnesson. Inte mycket stämde på några listor. Vi upprättade en stab för sjukvårdsgrupperna och besökte alla inneliggande patienter.
Sov inget
De började jobba direkt de landat och sov sedan bara fyra, fem timmar de första fyra dygnen.
Förutom att kartlägga patienter, gjorde de också en inventering på de olika sjukhusen och vårdcentralen för att se om det saknades material.
- De flesta hade hur mycket mediciner och medicinsk utrustning som helst, berättar Ted Leinsköld. Däremot hade deras bårar försvunnit.
Läkarna besöke också flyktinglägren för att se vad som behövdes där. Och de letade efter försvunna svenskar som enligt uppgift setts efter katastrofen.
- Vi hittade ingen, säger Lars-Gunnar Arnesson. Det gick så många rykten hela tiden.
Största missen
Den huvudsakliga uppgiften blev ändå att samordna hjälpinsatserna och se till att alla patienter kom hem.
- Bristen på samordning är en av de stora missarna av vår ledning i Sverige, säger Ted Leinsköld. Titta på Italien. Där stängde man ett akutsjukhus och skickade ner läkarna. Man fixade allt på ett dygn.
I Sverige behöver man inte stänga några sjukhus.
- Här har vi traumateamen, säger Lars-Gunnar Arnesson. Det är sådana här katastrofer vi är utbildade för.
Alla som jobbar med katastrofmedicin har lärt sig vad som är viktigast.
- Det gäller att åka direkt, som brandkåren, säger Conny Wallon. Och är det inget åker man hem igen.
Så jobbar vi med nyheter