Starka känslor med Kent

Vad som känns mest är och vad som händer i varje enskild kropp är dock inte alltid självklart. Vissa kan varje textrad och sparar inte på stämbanden. Andra hoppar i takt och skiter i orden. Sen finns det de som knappt rör en muskel men tar in varje ord som om det vore heligt. Inget mer eller mindre riktigt. Bara en replik på känslorna som de svartklädda männen på den bilskrottsliknande scenen kastar ut. Själv blir jag överöst av nostalgi. De lite äldre låtarna dansar jag till. Av lycka, av igenkännande. Låtarna från den senaste skivan Röd ger hjärnan en helt ny kombination av impulser. Dansnerven kittlas men stillas av intellektet som vill lyssna på Jocke som berättar om hur livet efter trettio kommer att bli. Om det inte hörs i orden så syns det på den gigantiska bakgrunden. Bilder av barn och ultraljud skymtar och förblir på näthinnan. Jag förstår alla mammor och pappor som minns sina barn som små. Nostalgi kan också bli tradigt. Det finns väl en anledning till att varje ny generation vill spy på uttrycket "det var bättre förr". Man vill inte höra på farbröder och tanter som tjatar. Och ibland blir Kent faktiskt lite tjatiga. Jag önskar mer av det stillsamma och att basen ibland skruvas ner. Men istället håller Kent upp garden och låter inte riktigt alla komma in. Men det behöver kanske inte vara så svart eller vitt. För med Kent var det inte bättre förr. Det vara bara annorlunda. Jag gillar att de inte låter som de gjorde 1998. Jag gillar visserligen att de vågar förnya sin ljudbild. De skräniga gitarrerna har bytts ut mot elektroniska ljud. Jocke Bergs röda skor fattar nästan eld. Det bjuds till och med på konfetti. Onsdagskvällen är slut. Det blir ett nytt minne att bli nostalgisk över.

Information till våra läsare

Starka känslor med Kent

En vanlig onsdagskväll som förvandlas till stora känslor, stora ord skapar helt klart en förväntan. Kent har den förmågan - att bygga upp en stämning, en känsla och lust som sällan släpper.