Rättegångens tredje dag inleddes med vad som på pappret såg ut att vara ett cirka två timmar långt förhör. Den här mannen hade, till skillnad mot mannen som skottskadades i benet, ordning på sin historia. Kanske för god ordning. Det hävdade i alla fall de båda åtalade brödernas advokater.
– Hur kommer det sig att du minns bättre nu efter sju månader, än direkt efter händelsen, frågade Thomas Bodström.
– Jag låg på sjukhus och opererades två gånger. Jag har inte pratat om händelsen med någon, jag har tänkt själv, svarade mannen.
Det finner Bodström för otroligt.
– Menar du att du inte pratat om denna fruktansvärda händelse med någon i din familj?
– Jag ville inte pratat om det för min frus skull, ville inte göra henne upprörd.
Och trots att han pressas hårt av advokaterna håller han fast vid sin senaste version av vad som hände.
Mannen som är hemmahörande i Södertälje hade kommit till Norrköping för att tillsammans med sin frus familj fira påsk. Han var med vid bråket utanför kyrkan i Ektorp på påskdagen och berättar att det då förekom både fysiskt våld och hot från de åtalade brödernas sida.
Under måndagen fick hans svärfar ett samtal om att han skulle bege sig till kyrkan för att där träffa både representanter från de åtalades familj och från kyrkan och att man tillsammans på plats skulle reda ut problemet en gång för alla.
– Men de nu åtalades familj kom aldrig dit.
Då ska en av de nu döda männen som väntade i kyrkan beslutat att man skulle åka hem till familjen på Muraregatan för att själva reda ut det hela.
– Han ville få ett slut på bråket för sina barns skull. Jag kunde inte låta honom åka ensam så jag och tre till åkte med.
När mannen kliver ur bilen ser han flera personer stå på trottoaren utanför radhuset. Han hinner uppfatta att en av de åtalade, den äldste brodern, höjer en pistol och skjuter ett skott i luften.
En stund senare blir han själv skjuten i magen. Och att det var den äldre åtalade brodern som sköt. Själv har han inte bråkat, inte varit beväpnad med någon sorts tillhygge. Ingen av dem som kom till Muraregatan var beväpnade. Enligt mannen som sköts i magen.
Frågorna som aldrig ställdes då? Jo, varför har man bara hittat fyra patroner och fyra skott om det avlossades fem skott? Och varför sms:ar mannen och hans bror på svenska till varandra, när han behöver tolk genom hela förhöret?