Säg mig vem vackraste
Jonte skulle få sig en morot till kvällen och var säkert nöjd med sin dag. Liksom matte, Thérese Franck från Söderköping. Sedan Jonte blivit bästa kanin i mellanstora rasen på kaninutställningen i helgen.
Hur skulle det reageras, om sådant här visades i amerikansk TV? Hursomhelst är det själve segraren i best in show, som här med glatt mod kastar sig över en besegrad kvinnlig konkurrent.
Foto:
Det här var ett stort evenemang, landsutställningen som det kallas. Denna gång stod Östergötlands läns kaninavelsförening för arrangörskapet. 2.000 raskaniner och 300 utställare, det är störst i hela Norden för i år.
Det är en skönhetstävling som det handlar om. Eller rättare sagt många, för här finns gott om olika klasser.
- För de allra flesta här är kaninerna bara en hobby, det är knappast någon som lever på dem, förklarade Thérese Franck för oss efter att ha tagit emot sitt förstapris. Det är som hästar, eller golf.
Billig hobby
jälv håller hon sig med ett 20-tal kaniner. Hon har haft uppemot 50, fast då tyckte hon det blev liksom för opersonligt. Thérese vill att hennes kaniner ska trivas, hon vill kunna ta hand om dem.
Det är en billig hobby, säger hon, vad som behövs är lite utrymmen. Men det har hon, där hon bor på landet utanför Söderköping. Och därutöver halm att ligga på, hö att äta. Pellets och vatten, en morot någon gång.
Det är avelskaniner som hon har, och det är just sådana här tävlingar som är själva grejen. Thérese vill få fram fina kaniner, något som är allt annat än enkelt. Det är en fråga om skicklighet, så det är verkligen ingen tillfällighet samma kaninuppfödare så ofta återkommer i toppen på tävlingarna.
Och så har Thrérese en ambition till: Att så småningom få fram kaniner, som helt och hållet har hennes egen stamtavla.
Det går undan
För sådant krävs några generationer, men å andra sidan går ju generationsskiftena snabbare hos kaniner än hos oss tvåbenta. Vid ett och ett halv års ålder kan kaninen redan vara farfar, där ligger vi allt i lä.
I tio års tid har Therese hållit på med kaniner. Djur har hon alltid gillat, men att hon började så här med kaniner var en ren slump. Hursomhelst köpte hon då en fransk vädur, och fransk vädur är också just vad Jonte råkar vara.
Alla kaninerna har inte egna namn, men några får det och Jonte är då en av dessa. Therése upplever sina kaniner som individer; de har sina personligheter.
När Jonte vann fick han särbedömas tillsammans med en annan fransk vädur, sedan de båda fått lika många poäng i bedömningen.
Öronen ska hänga
En av domarna beskrev de båda huvudkombattanterna för den för tillfället inhyrde konferenciern Ulf Holmertz:
- De är jättefina. Jämna i pälsarna. Öronen på dem ska vara långa, de ska hänga rätt ner. Som de gör på de här.
Holmertz menade på att de små liven var söta, men sådana ord vill inte en professionell kanindomare ta i sin mun.
- Nej, men kraftiga och massiva kan vi säga att de är.
En annan av domarna prisade Jontes öronknutar. De var väldigt fina.
Best in show, dvs vinnare alla kategorier, blev en engelsk scheck som visade sig komma från Önnestad i Skåne. Fast någon sån där "liden vid kanin", som Edvard Persson sjunger om var han väl ändå inte riktigt. Innehavaren Rune Nordh var hursomhelst mycket nöjd med denna sin dag:
- Bättre än så här kan det inte bli. sa han när han tog emot priset. Som ju då också är som ett förstapris i en SM-tävling.
Så jobbar vi med nyheter