Rasmus sörjer sin döde vän

Larmet till SOS kom klockan 07.45 på tisdagen. En boende i området hade hört skrik och larmade polisen som snabbt kom till brottsplatsen i hörnet av Karl Dahlgrensgatan/Åsgatan på Kanberget i centrala Linköping, ett bostadsområde med villor och dyrare bostadsrätter.
Den 56-åriga kvinnan påträffades på gatan, vid ett buskage, knivhuggen i magen. 15 meter längre bort låg den 8-årige pojken, svårt skuren i halsen. Han var död innan ankomsten till US.
Pojken var på väg till skolan från hemmet på Barnhemsgatan.
- Det var hans vanliga skolväg, säger Claes Solid, yttre befäl vid polisen i Linköping.
Polisen tror att pojken attackerades först av gärningsmannen. Med de skador pojken hade var uppsåtet att döda, menar Claes Solid.

Kniv hittad längs flyktvägen
Den 56-åriga kvinnan som bodde i en av bostadsrätterna i området, var enligt polisen troligen på väg till arbetet när hon blev knivmannens andra offer. Gärningsmannen flydde därefter ner mot Trädgårdsföreningen. En kniv, det förmodade mordvapnet, hittades längs flyktvägen, på Åsgatan. Enligt obekräftade uppgifter är det en s k butterflykniv.
Kvinnan avled under operation på US på tisdagsförmiddagen.
Enligt polisen finns det inget känt samband mellan de båda offren.
- Vad vi vet finns det ingen koppling, säger Claes Solid.

"Vansinnesdåd"
Polisen hade i går vaga vittnesuppgifter att gå på. Den misstänkte gärningsman som i går jagades i centrala Linköping beskrevs som 20-25 år, 180 cm lång, bredaxlad, med en beige knälång jacka och en svart eller blå toppmössa.
Ett hundratal poliser kopplades i går in i jakten på dubbelmördaren. Även rikskriminalen togs in som en extra resurs i utredningsarbetet. Polisen vädjar till allmänheten att höra av sig med tips och iakttagelser kring mordplatsen.
Polisen arbetade i går med spaning, dörrknackning i bostadsområdet och teknisk undersökning av det avspärrade parkområdet och gatan mellan husen. Hundförare sökte längs flyktvägen.
- Oavsett bakgrund är det här ett vansinnesdåd, säger Claes Solid.
- Fruktansvärt, säger en boende i området om dådet. Det är svårt att tänka sig att något sådant kan hända här. Det är otäckt.
Den 8-årige pojken gick på Tunvallaskolan på T1-området, en lågstadieskola som tillhör Fridtunaskolan i Linköping. Som en säkerhetsåtgärd stängdes och låstes de två skolorna i går. Kommunens särskilda krisgrupp fanns på plats för att ge elever och personalen stöd. Samtliga föräldrar informerades om vad som hänt och uppmanades att komma och hämta sina barn.
- Jag är mycket rädd, säger Yvonne Peiris, boende på Åsgatan. Hon hade samma morgon följt sin tioårige son till Fridtunaskolan och såg ambulanserna hämta de knivskurna offren på gatan när hon kom hem. Sonen kommer inte att få gå ensam till skolan framöver.
Susanna Beskow Norgren

"Först trodde jag det var en klädhög"

NORRKÖPING
Bertil Bridfelt var på plats strax efter knivmorden, innan polis och ambulans hunnit fram.
- Först trodde jag att det var en klädhög, men sedan såg jag att det var en pojke, berättar han.

Bertil Bridfelt och hans hustru bor nära brottsplatsen och vid åttatiden på morgonen var de på väg ut i ett ärende.
De gick förbli den knivhuggna 55-åriga kvinnan och kring henne hade några personer som samlats på Åsgatan. Enligt Bertil Bridfelt såg det ut som kvinnan samtalade med dem och han uppfattade inte att kvinnan blivit allvarligt skadad.
- Jag trodde i min enfald att det kanske var en cykelolycka eller någonting sådant, berättar han.
Eftersom det redan fanns folk på platsen och paret hade en tid att passa fortsatte de. Men på trottoaren såg de något som de först misstog för ett klädbylte.
- Sedan såg jag att det var en pojke. I det läget anade vi vad det handlade om, men också hos honom fanns det människor och därför fortsatte vi, berättar han.
Ambulas var redan tillkallad och medan Bertil och hans fru lämnade platsen hörde de ljudet från utryckningsfordon som närmade sig.
- Det är hemskt att sådant här händer, men jag tycker ändå att man blivit litet härdad. Vi lever i ett hårdare och mer otryggt samhälle nu, jämfört med när jag växte upp. Men visst känner man en sorg, säger Bertil.
Från fönstret i hemmet kunde han igår kväll se hur människor samlades vid mordplatsen, för att lägga en blomma och tända ljus till minne av våldets offer.
Sara Schüldt

Tala med barnen

NORRKÖPING
Att förtiga otäcka och ofattbara händelser för att skona sitt barn, är ingen bra föräldrastrategi.
Men hur talar man med barn om händelser som gårdagens vansinnesdåd i Linköping?
Folkbladet har fågat Eva Waltré från Bris och Linköpings domprost Anders Eckerdal.

Efter en skakande händelse som de brutala knivmorden i Linköping, där ett barn förlorade livet, påverkar naturligtvis andra barn.
- Det är viktigt att man pratar med barnet om det som hänt, säger Eva Waltré, psykolog och samordnare på Bris stödverksamhet.
- Lyssna, lyssna, lyssna är det viktiga. Man ska inte gömma sig som vuxen, men man bör heller inte älta det som hänt, säger Anders Eckerdal.
Eva Waltré säger att det handlar om att vara lyhörd för vad det handlar om för oro.
- Lyssna på vad barnen funderar kring, låt det prata om sin oro och möt barnet i det. En del barn kan tycka synd om barnet och dess familj, men tycka att det känns ganska lugnt för egen del.
Om barnet är rädd och inte vill gå ensam till skolan uppmanar Eva Waltré föräldrarna att föreslå att barnen går tillsammans med några kompisar eller att de följer med barnet en bit.
Om föräldrarna ändå väljer att följa med, eller skjutsa barnet fram till skolan, är det bra att samtidigt lugna barnet och inte spä på oron.
- Man får göra det tydligt för barnet att det inte är troligt att det förfärliga som skett händer igen, säger hon.
Detaljer och otäcka bilder som ofta finns i massmedias rapportering bör man som förälder bespara barnen.

Behöver inte veta allt
- Det räcker för barnen att veta vad som har hänt, de behöver inte veta exakt hur många knivhuggen var eller sådana detaljer. Och bilder är ännu starkare, säger Eva Waltré.
I samband med att hundratals skolbarn i Beslan, i Nordossetien, togs som gisslan ordnade Bris ett diskussionsforum.
- Flera barn uttryckte då att det är bra att prata i skolan och det gör man ofta när något inträffar. Det verkar också som att barnen pratar mycket med sina kompisar och närmaste, få ringer till vår hjälptelefon om det, säger Eva Waltré.
Sara Schüldt

Kyrkorna fylldes

NORRKÖPING
Linköping är ett samhälle i sorg och förstämning efter gårdagens tragedi.
Många sökte sig till kyrkorna för att bearbeta sina känslor.
- Den här typen av dåd är särskilt skrämmande eftersom det är så diffust. Något man inte kan försvara sig emot, säger domprost Anders Eckerdal.

Till den närmast belägna kyrkan, Tomaskyrkan på T1-området, Domkyrkan och många andra kyrkor i Linköping strömmade folk igår för att tända ljus, få stillhet, prata och bearbeta sina känslor.
- Folk är ängsliga och stämningen är litet chockad. Allt fler strömmar till kyrkan och vi har folk beredda för samtal, säger domprost Anders Eckerdal.
- Det är väldigt olika vad man vill prata om, men det är yttringar som uttrycker oro, avsky med mera. "Hur kan en människa göra något sådant här?" är en återkommande fråga. Samtidigt vet ingen något om bevekelsegrunderna, man gissar. Osäkerheten skapar rädsla, fortsätter han.
Överallt talades det om den fruktansvärda händelsen. Anders Eckerdal berättar också att det fanns en rädsla att drabbas av folks misstänksamhet.
- På lunchen mötte jag några av stans A-lagare som kanske inte alltid är laglydiga. De uttryckte verkligen sin avsky, men också en ängslan: tänk om någon tror att det var

Information till våra läsare

Rasmus sörjer sin döde vän