Förra året gav professor Gerhard Andersson vid Linköpings universitet ett nyårslöfte om att regelbundet åka skateboard och nu drar han igång en forskningsstudie för att undersöka vad som kan få oss att hålla det vi lovar vid tolvslaget.
Många svenskar har i ett svagt ögonblick gett fagra löften på nyårsaftonen, kanske i skenet av några glas skumpa och en i övrigt glättig stämning.
Det flesta nyårslöften är som många smärtsamt insett svåra att hålla.
I en tidigare studie vid Linköpings universitet med 1 000 deltagare visade det sig att ungefär hälften som lovat att sluta med något lyckades hålla fast vid det efter ett år.
När det gäller nyårslöften om att börja göra något – att träna till exempel – var resultatet lite bättre. Runt 60 procent klarade det.
Men vilka mekanismer krävs för att man ska klara att hålla det man lovar? Finns det rentav sätt att stärka vår bräckliga beslutsamhet? Just detta ska Gerhard Andersson undersöka tillsammans med kollegor på Stockholms och Uppsalas universitet. I den nya studien hoppas man få ihop 2 000 deltagare, där fyra grupper ska få pröva varsin metod.
Det står två brädor lutade mot väggen på Gerhard Anderssons kontor vid avdelningen för psykologi på Linköpings universitet.
–Mitt löfte förra året var att åka rullbräda och det har jag gjort, så det kommer att bli nästa nyårslöfte också: att fortsätta åka minst en gång i veckan, ibland två eller tre, säger han enligt ett pressmeddelande från universitetet i Linköping.
Några försökspersoner kommer att få hjälp att bryta ner sitt löfte i delmål, andra kommer att få värdera löftet utifrån hur genomförbart det är och en tredje grupp får ta stöd av en kompis eller närstående. Slutligen finns en kontrollgrupp som bara rätt och slätt avger sitt löfte och inget mer.
Det är långt ifrån självklart vad kommer att funka. Medan en person kan bli peppad av att få komma ut och springa med kompisen kanske en annan bara tycker det är jobbigt att kompisen är så sportig.
–Nyårslöften skulle kunna ha lika stor betydelse som att gå ett behandlingsprogram eller liknande. Det gör att det inte bara är på kul, säger han.
Själv är han nöjd med att ha klarat sitt eget löfte, eftersom skateboardåkandet hjälper honom med återhämtningen.
–Då kan jag inte tänka på om jag får forskningsanslag eller om en vetenskaplig artikel kanske refuseras eller på det är en massa tentor som ska rättas.