En dubbelmördare går lös
På onsdag har det gått ett år sedan 8-årige Mohammad Ammouri och Anna-Lena Svenson, 56, mördades på Åsgatan i centrala Linköping.Trots att man har hittat mordvapnet, säkrat DNA och fingeravtryck går mördaren fortfarande lös.
Ljusbrunt hår har hittats i mössan och på kniven hittades blod både från mördaren och de båda offren.
Foto:
Den här mordutredningen är komplicerad. Det verkar inte finnas någon koppling mellan gärningsmannen och de mördade, säger Thommy Håkansson, spaningsledare.
Irriterande
- Det känns besvärande och irriterande att det inte ens finns någon misstänkt.
Polisen har varken funnit någon koppling eller något motiv bakom de brutala morden. Men klart framstår att det verkar vara en person som inte är helt frisk.
- Det är en galnings verk, säger Nils Ahlberg, förhörsledare.
Flera teorier
Polisen har arbetat utifrån flera teorier varför mannen attackerade Mohammad.
++ Pojken var en kontaktsökande, en glad liten grabb. Kanske han börjat prata med gärningsmannen, säger Ahlberg.
++ Mohammad kan ha överraskat gärningsmannen i färd med ett annat brott. Han kanske var på väg att stjäla en bil. Men polisen har undersökt bilarna som stod parkerade i området utan att hitta spår efter något inbrottsförsök.
++ Det skulle kunna ha varit en sorts hämnd mot pojkens familj eller släkt, men undersökningar har inte visat på några sådana motiv.
Om mördaren var lejd borde han ha haft ett bättre vapen än en butterflykniv, säger Ahlberg.
++ Det kan också handla om en psykiskt sjuk person där någonting annat än offren utlöst attacken. Gatuskyltar med texter som Nu ska vi döda dom allesammans prydde gatorna i Linköping vid tiden för vansinnesdådet och kanske det har varit den utlösande orsaken.
Nattvandrare
Rikskriminalens gärningsmannaprofilgrupp tog tidigt fram en så kallad gärningsmannaprofil. Den beskriver mördaren som en nattvandrare med ångest.
Länge misstänkte polisen att gärningsmannen kunde vara den ljusklädde man som iakttagits på en bänk. Polisen har inte fått kontakt med mannen men är fortfarande intresserad av honom.
- Han kan ha sett något, men vi tror inte längre att han är gärningsmannen, säger Nils Ahlberg.
Motivet skulle också kunna vara rasistiskt, en invandrarfientlig person som blir störd av den pratglada pojken. Men polisen har inte funnit någonting som pekar mot det motivet.
- Vi arbetar brett. Just nu är det hetaste spåret den här mörkklädde mannen som iakttagits efter morden, säger Ahlberg.
Den butterflykniv som mördaren använt hittades inte långt från platsen inslängd bland buskar. Nils Ahlbergs teori är att mördaren slängt ifrån sig kniven när han upptäckt att han skurit sig.
När gärningsmannen lämnat Anna-Lena Svenson lyckas hon sluddrande förmedla några ord.
- Det första hon frågade kvinnan som kom fram till henne gällde pojken, hur det var med honom och sedan att det var oprovocerat, säger Håkanson.
Anna-Lena Svenson sa också något som kunde tolkas som tjugo. Kanske gällde det åldern på gärningsmannen.
Rusat i panik
Trots det irrationella beteendet har polisen haft svårt att kartlägga mördarens flyktväg.
- Normalt borde en sådan människa rusa därifrån i panik. Men enligt vittne som sett morden har han inte rusat utan snarare gått därifrån hastigt, säger Ahlberg.
Nya vittnesuppgifter gör att polisen tror att mördaren gått nerför Åsgatan till korsningen Lasarettsgatan/Djurgårdsgatan.
Mörkklädd man
- Där har en kvinna mött en mörkklädd man vid övergångsstället och hon har reagerat på hans stirrande blick, säger Ahlberg.
Mannen beskrivs som ung, 180 centimeter lång och klädd i svart bylsig jacka, svarta byxor och vita gymnastikskor.
Vart mannen gått efter korsningen är oklart. Han kan ha försvunnit uppför Lasarettsgatan eller in i Trädgårdsföreningen. Nästa spår är den upphittade mössan som låg i ett nyutställt tidningsställ vid en affär längre ner på Djurgårdsgatan.
Där har den blodiga mössan lagts någon gång mellan åtta och nio och gett polisen två av deras viktigaste spår. Såret i handen har lämnat spår både på mössan och på tidningsstället. Det har gett polisen mördarens DNA-spår och två fingeravtryck som fanns på locket till tidningsstället.
- Ett blodigt fingeravtryck och ett annat vanligt. Ett av dem var identifierbart och har körts i de avtrycksregister som finns. Men det har inte gett någon träff, säger Thommy Håkansson.
Nu arbetar polisen med att gå igenom alla de handlingar och förhör som finns. Mördaren kan finnas i det utredningsmaterial som täcker hyllmetrar av ett låst rum i polishuset i Linköping.
- Det är fortfarande möjligt att nå fram, vi har inte gett upp hoppet, menar Håkansson.
Så jobbar vi med nyheter