– Många besöker nog delfinshowen utan att tänka på hur delfinerna mår. Vad finns det mer att forska på om delfiner? Jag tycker att Kolmården borde lägga ner Delfinariet. Man säger att man vill informera samhället om djuren. Men i dag googlar man och kollar på Youtube. Eller så köper man en resa och ser djuren i det vilda.
Det säger Jaquelinne Liljegren från Linköping. Nyligen lade hon ut sina synpunkter på Delfinariet och Kolmårdens delfinshow på Facebook, och fick över 2 000 delningar. Bland annat kopplar hon ihop verksamheten i Kolmården med viltfångst av delfiner.
– Jag är en vanlig småbarnsmamma i ett villaområde. Jag kan inte mer om delfiner än många andra. Jag besökte Kolmården senast i början av 1990-talet. Men jag tycker inte att man ska hålla delfiner i fångenskap. De utgår från människornas behov, inte delfinernas. Hennes särintresse för delfinerna började för två år sedan:
– Jag fick massor av frågor från min dotter om Delfinariet. Jag började läsa på internet och fick kontakt med olika kritiker. En del aktivister är kanske lite extrema. Men jag förstår inte hur vi så lätt besöker djurparker. Vi hårdkollar så mycket annat när vi reser någonstans.
Vad säger du om responsen på Facebook?
– Det är så det fungerar i dag. Många har kanske bara klickat ”Gilla” utan att läsa. Men jag är glad för det och inser att jag måste fortsätta.
Mats Amundin, forskningschef på Kolmården, tar inläggen på allvar men säger också att sociala medier är ett problem.
– Det går väldigt snabbt på nätet och uppgifterna stämmer inte alltid med verkligheten. De här inläggen liknar den kritik som vi har svarat på tidigare. Vi anser att man kan ge delfinerna den stimulans de behöver, och att det är möjligt att hålla dem i djurpark. De gör konsterna för att de tycker att det är roligt. Men det kräver mycket resurser och forskning eftersom metoderna hela tiden måste förbättras.
Om viltfångst säger han så här:
– Det är vidrigt. Vi är starkt emot viltfångst. Vi har en viltfångad delfin kvar i Delfinariet. Den fångades 1985 och kom till oss på 1990-talet från ett tyskt zoo som lades ned. Aktivisterna blandar ofta ihop oss med japansk delfinjakt där man fångar delfiner på ett tvivelaktigt sätt och slaktar några av dem. Andra säljs vidare till djurparker som inte gått med på de standarder som finns i dag. Kolmården gick i bräschen för att få ordning på aveln just för att stoppa viltfångsten.
Att slussa in grupper med besökare som får ha närkontakt med delfinerna, är det bra?
– Det sker på delfinernas villkor och vi har max ett sådant besök per dag. Gästerna får inte simma i bassängen. Däremot får de ligga på en halvmeters djup och se delfinerna under vattnet. Och så visar vi hur vi jobbar och berättar om bland annat miljöproblem i havet.
Han understryker att djurparken har en stor uppgift i att forska och att informera allmänheten om djuren.
– På valsafari och liknande stressar man de vilda djuren genom att driva fram dem så att turisterna kan se dem. Man använder ofta småbåtar med aktersnurror som är bland det värsta buller man kan utsätta djuren för. I våra bassänger har vi inga pumpar, vattnet rinner in naturligt. Ljudanläggningarna från showen stör inte delfinerna under vattnet eftersom luftljud inte fortplantar sig i vattnet.
En annan vanlig kritik är att delfinernas dödlighet i Kolmården är större än i det vilda.
– Vi har haft problem med att kalvarna dör tidigt och inledde forskning kring det på 90-talet. Vi har byggt en lyftanordning så att vi lättare kan ta prover och hjälpa delfinungarna de första mest kritiska dygnen. Det har blivit bättre. Man vet inte hur många som dör i det vilda. Men vi har flera individer som levt i 30–40 år.