Barn som misshandlas lämnas vind för våg
Barnmisshandel leder oftast inte till åtal. Dessutom får inte barn som misshandlas rätt hjälp. Många lämnas mer eller mindre vind för våg.Det visar en doktorsavhandling av Charlotta Lindell på Hälsouniversitetet i Linköping.
Foto:
- Här i Sverige slår vi oss gärna för bröstet och talar om vilket barnvänligt land vi är, säger Charlotta Lindell. Och visst, här finns alla förutsättningar. Vi har föräldraförsäkringar, barnledighet och var först med anti-agalagen. Men i praktiken klickar det. Misshandlade barn får inte den hjälp de behöver.
Få anmälningar går vidare till åtal. Av de 126 polisanmälningarna ledde bara 25 till åtal. Och av de 18 förövare som ställdes inför rätta friades tre i brist på bevis. Fyra dömdes till fängelse, de övriga fick böter eller villkorlig dom.
Strukturella problem
- Det handlar om strukturella problem, säger Charlotta Lindell. Hur man värderar barnen. Varför får förövarna så låga straff? I nästan alla fall hittade man förmildrande omständigheter, som "de är inte dömda förut och kommer därför inte att göra om det". Helt stick i stäv med forskning som visar att det här är förövare som kommer igen.
- Man kan ju jämföra med knarkmål, där man så gott som alltid dömer till hårda straff.
Charlotta Lindell har följt barnen några år efter anmälan. Efter fyra år hade 61 procent av barnen fortfarande kontakt med sociala myndigheter. I flera av fallen hade det gjorts nya polisanmälningar.
Bara sex av de 126 barnen har fått terapi för att behandla sitt trauma.
Trots att man vet att en stor del av misshandlade barn utvecklar posttraumatiskt stressyndrom.
- Efter några år hamnar många i kriminalitet eller drabbas av depressioner. Det är svårt att säga hur många som skulle må bättre om de fick hjälp direkt. Men forskningen visar att hjälpen gör störst nytta om den sker i samband med avslöjandet.
I de flesta fallen hade familjen sociala problem, föräldrarna var alkoholiserade eller hade en psykiatrisk diagnos.
- Jag har bara skrapat på ytan. Det förekommer barnmisshandel även i familjer som inte redan är kända av socialen, men där är det ingen som upptäcker den.
Charlotta Lindells doktorsavhandling visar att det behövs bättre rapportering och bättre metoder för uppföljning.
- Mycket handlar om att familjehemsplacera barnen. Och sedan nöjer man sig med det. Bara hälften följs upp. Det handlar mest om godtycklig omplåstring. Men det finns välbeprövade metoder som man vet fungerar. Man borde vidareutveckla de här metoderna så de kan komma alla barn tillgodo. Kanske skulle man upprätta ett register över misshandlade barn.
Så jobbar vi med nyheter