Åsa Torstensson (c) ville inte prata om Ostlänken
När infrastrukturminister Åsa Torstensson (c) fick frågor om Ostlänken svarade hon mest om annat.Om hur många angelägna vägprojekt, som det finns. Hur viktigt det är att nya stora projekt är samfinansierade; staten kan inte stå för alla kostnader.Det var svårt att undvika intrycket, att Ostlänken inte prioriteras lika högt av regeringen som av regionen.
Med ett stort antal riksmedier samlade till Transportforum blev (den dåligt organiserade) presskonferensen med infrastrukturminister Åsa Torstensson en bökig, snudd på kaotisk, tillställning. Huvudpersonen själv skymtar, starkt inklämd, som tvåa från vänster mitt i bilden.
Foto:
På den något kaotiska presskonferensen påpekades sedan, att ministern inte ens nämnt Ostlänken i sitt anförande inför forumet.
- Nej, men det var ju så många andra projekt som jag heller inte nämnde.
Avvaktar Banverket
Enda konkreta beskedet om Ostlänken var, att regeringen avvaktar Banverkets översyn av sina prioriteringar, som ska vara klar i juni.
Slående var, att Torstensson på frågan om angelägna infrastruktursatsningar lade tonvikten vid vägnätet.
- Vi håller på att rasera gjorda investeringar i det vägnät som vi redan har. Underhållet är ofta starkt eftersatt. Vi har också flera stora vägprojekt, som har stått och stampat.
I det sammanhanget nämnde hon utbyggnaden av E22. ("Där finns också en tydlig regional samverkan".)
På en fråga om hur det då är med järnvägarna svarade ministern, att man redan satsat mycket på dem. Men var sedan strax över på, att järnvägarna är viktiga i vissa delar av landet. Men på andra håll, där är det vägarna som är viktiga.
Också en signal
Att tolka signalerna från ministern är förstås inte helt enkelt. Men en annan signal, som Ostlänkens förespråkare väl i varje fall kan undra något över över, är Torstenssons återkommande tal om OPS-lösningar, alltså investeringar i offentlig och privat samverkan.
Staten ska inte stå för hela kakan, det är det tydliga budskapet från regeringen. Privata intressenter måste med, liksom också regionerna själva måste med.
Torstensson pekade också på, att det finns projekt som hunnit längre när det gäller OPS-lösningar än vad Ostlänken gjort.
Även om det i förhandlingsmannen Bo Holmbergs rapport nämns visat intresse från Skanska och Svensk Exportkredit för att svara för privat finansiering.
När det gäller OPS betonade Torstensson också, att sådana lösningar är en grannlaga uppgift. I andra länder har man redan ofta en rik erfarenhet, men inte Sverige. Staten måste bli en bra aktör, som förstår hur dylika knepiga avtal ska formuleras.
Har fördelar
Men om nu infrastrukturministern inte vill ens antyda Ostlänkens "plats i kön" är hon i varje fall helt med på projektets allmänna fördelar.
- Ostlänken, och Citybanan i Stockholm, är en del av en större lösning som hänger samman med förändringarna av arbetsmarknaden. Det handlar om nya arbetsmarknadsregioner, om pendlingsmönster. Idag finns det en proppsituation i Stockholm, som begränsar möjligheterna till tillväxt.
Häromsistens förordade Banverkets utredare att man för Stockholms del väljer lösningen med Citybanan, vilket då är till Ostlänkens fördel. Den lösningen kommer dock att kosta sina 16 miljarder (och nu finns alltså också propåer om att östgötaregionen också ska vara med och finansiera) och bli klar tidigast år 2017.
Finns en poäng
Men är det då, från regeringens synvinkel, egentligen någon poäng med att tidigarelägga Ostlänken - när proppen genom Stockholm ändå blir kvar till 2017, minst.
Jodå, det kan det visst vara, försäkrar näringsdepartementets statssekreterare Leif Zetterberg.
- Om Ostlänken byggs kommer resandemönstren genast att börja ändras. Sedan finns alltid flaskhalsar. Men allt kan ju inte bli klart samtidigt.
Så jobbar vi med nyheter