– Allt som åklagaren har sagt är sant till 100 procent, det säger änkan till en av de dödade bröderna.
Hon har tagit sig till domstolen för att vara med under dagen, trots att hon många gånger under dagen inte kan hålla tårarna borta.
– Jag vill höra slutpläderingen, jag vill ha lite mer rättvisa och nu hoppas jag på hovrätten, säger hon.
Och trots att alla känslor kommer upp på ytan igen när åklagaren än en gång går igenom vad man menar hände den där kvällen för snart ett år sedan, så väljer änkan att lyssna.
– Jag kommer ihåg hela händelsen, vad vi gjorde den dagen. Och nu är den jobbigaste perioden, just den här tiden, palmsöndag, skärtorsdag, långfredag, påskafton, påskdagen och annandag påsk...hur skulle jag kunna veta för ett år sedan att jag skulle sitta här idag.
Hon har knappt orkat ta sig utanför dörren sedan hennes man blev dödad, hon var rädd innan och hon är rädd nu.
Nu går vi in i påskveckan, en helg som har stor betydelse för båda familjerna och släktena som berörs av den här tragiska händelsen. Förra påsken stötte de samman i kyrkan. I år blir det nog inte så. För trots att hon har en stark gudstro tror hon inte att hon orkar ta sig till kyrkan den här påsken.
– Kanske inte det här året, inte jag och mina barn, jag tror inte vi orkar det.
Under tiden kammaråklagare Thomas Ramstedt håller sin plädering sitter den dråpdömde och mordåtalade brodern och antecknar. Ibland lägger han in en snus. Han liksom den yngre brodern som släpptes på fri fot under tingsrättens sista förhandlingsdag ser spaka ut. Stämningen är allvarsam och de är uppenbart berörda.
Åklagarsidan, liksom målsägarnas advokater och målsägarbiträden yrkar på strängare straff för dem båda. De 12 års fängelse som tingsrätten dömde den 36-årige brodern till vill de ska bli till ett livstidsstraff och att hovrätten dömer honom för mord i två fall.
De vill även att hovrätten ska lägga större vikt vid att det inte förelåg någon nödvärnssituation och menar att det är klarlagt att bröderna hade tillgång till vapen redan på påskdagen. Och att ett mejl från en av brödernas flickvänner styrker det.
– Hon ber dem att inte ha vapen med sig som de hade igår, säger Thomas Ramstedt.
Brodern svarar i sitt mejl "Baby stressa mig inte det här handlar om familjens heder".
– Om min man haft med sig ett vapen hade han väl använt det inte väntat på att bli mördad, säger änkan och menar att det inte finns några som helst tvivel om att vapnet fanns på Muraregatan från början.
Under morgon dagen är det försvarets tur at hålla sina slutpläderingar. Klart är att Thomas Blodström kommer att begära att hans klient försätts på fri fot.