Långt ut längs Bråviken, på vägen mot Nävekvarn helt nära Sörmlandsgränsen. Här har Fredrik och Magdalena Svahn huserat sedan 1975; i denna gård som varit i Magdalenas släkts ägo sedan sent 1600-tal och kanske längre ändå.
Här finns hästar och kor, åker och skog. Här finns väl frekventerade stugor till uthyrning, och man har också under ett antal år ägnat sig åt "grön rehabilitering".
Vandringsleden är det framför allt dottern Stina Sidwall som verkat för. Men hon är bosatt i Uppsala och inte anträffbar, när Folkbladet hälsar på.
Ungefär två kilometer ska leden bli, med många anhalter längs vägen. Konstnärligt utformade informationsskyltar ska Magdalena svara för.
Här finns också så mycket att informera om, och då inte bara naturens underverk. Dessa marker är nämligen också rika på historia. Och historier; att somt må vara skrönor behöver ju inte göra saken sämre.
Enligt Fredrik ska sålunda själve Gustav Vasa ha hållit till här i trakten.
– Och då säger jag också, att han förde krig mot danskarna här. Kanonkulorna härifrån avgjorde säkert kriget mot Danmark. Ja, det kommer jag i varje fall att hävda tills någon säger emot mig...
Historisk kompetens finns annars på nära håll, i form av grannen Jan Moberg. En hel del får också anses säkrare fastslaget än det där med Gustav Vasa.
Även här såg ryssarna till att bränna, när de utförde sin straffexpedition mot Norrköping år 1719. Möjligen finns också brandrester från dåtida hus kvar här.
– I bäcken har det funnits två sågkvarnar. Där har funnits en mjölkvarn, smedja och en ugn där man avsvalnade järnet. Och bakom huset där borta finns ett kalkbrott, säger Fredrik.
I havsvattnet återfinns en förlist sandpråm. Grannskapet innehåller vidare en militärbefästning, som var i bruk in på 1980-talet. En kanon lär finnas kvar där innanför.
– Och vår brygga, säger Magdalena, det är den gamla ångbåtsbryggan.
– Ångbåtarna kryssade från Norrköping ut till Nävekvarn. Den lilla kuren på bryggan är i original. På fredagsmorgnarna stod karlar i plommonstop där på bryggan och skulle in till Norrköping.
Vandringsleden ska ta sin början vid ladugården och fortsätta längs lilla Djupviksbäcken. På hösten leker laxen där, och på våren flodnejonögon.
– Sedan blir det längs åkerkanten där borta, och så kommer man in i skogen. Det finns ungskog, som är produktionsskog. Men också bland de högsta tallar, som Skogsstyrelsens besiktare någonsin sett. Och tjocka granar, som kan vara över 300 år, säger Fredrik.
– Vi har tankar med ridningen också, säger Magdalena.
– .Alla som kan sitta på en häst ska kunna rida ut, även oerfarna ryttare och handikappade. Vid vindskyddet, som ska bli rastplats, blir det två hagar att släppa hästarna i.
– Och, säger Fredrik, vi hoppas med kommunens välsignelse få dispens från strandskyddet. Vi vill bygga vindskyddet på en plats, där man ser ut över vattnet men som inte syns därifrån.
Skogsstyrelsen har nu beviljat bidrag till denna vandringsled. Efter årets skörd, och andra ofrånkomliga bestyr, ska arbetena igång. Siktet är inställt på, att allt ska vara klart till nästa höst.