Per "Plura" Jonsson har bott på heltid på landet sedan pandemin. "Jag saknar inte Stockholm", säger han.
Vi möts i mitten av de sörmländska skogarna. Bara några hundra meter från huset ligger Harpsund. Statsministerns residens med sin berömda eka. Per "Plura" Jonsson berättar att det är ståhej där ibland. Som en gång när Angela Merkel var där på besök hos statsministern.
– Jag minns inte vilken statsminister det var. Men jag kommer ihåg att det flög helikoptrar över här. Och grannen fick inte vara ute på sjön. De har sjötomt och blev skitsnea, säger "Plura" och skrockar.
I dagarna släpps författaren Håkan Lahgers "Eldkvarn : dö med stövlarna på". En dryga 200 sidor tjock bok där flera från bandets 50-åriga historia får ge sin syn på varför bandet har hängt ihop ett drygt halvsekel och kanske varför det tar slut i sommar, i Norrköping. Där allt började.
– Jag gillar boken även om det kanske verkar som vi inte talar med varandra i bandet. Men jag bor här och de andra bor i Stockholm. Det är inte lika lätt att träffas, säger "Plura" samtidigt som han understryker att den ger en sanningsenlig bild av bandet.
– I varje fall så gott som det går, säger han.
”Plura” kikar i boken som släpps i dagarna. "Den ger en bra bild av bandet. Och riktigt bra är att många som varit med har fått säga sitt", säger "Plura".
Han är fysiskt trött, säger han. Men glad för boken och att bandet är överens om avsluta sin karriär i Norrköping. Två konserter 25 och 26 juli. Sen är det finito.
– Det kommer kännas sorgligt när den sista tonen klingar ut. Men det är nödvändigt att lägga ned. Jag har känt så under många år. Det är fysiskt. Jag orkar inte. Jag var trött på tjafset i bandet också. Även om jag saknar turnerandet. Inte hotellen. Men att stå på scenen och att få de där glimtarna av städer runt om i Sverige. Det kommer jag att sakna. Vi har varit vapendragare i femtio år eller mer än så, säger han och tänder en cigarett.
En bild tagen inför Eldkvarns släpp av skivan "Svart blogg"
Från vänster: Werner Modiggård, Claes von Heijne, Per "Plura" Jonsson, Tony Thorén samt Carla Jonsson.
Han konkretiserar den där bristen på ork. Mycket handlar om fysiken. Det är ryggsmärtor som han plågas hårt av. Det är artros. Det är den allmänna fysiska statusen. För skriver texter gör han fortfarande. Där tryter det inte med ork.
– Det kommer jag nog aldrig sluta med. Men samtidigt söker jag ett bra sätt att beskriva hur det är nu. Åldrandet. Jag tycker att det är svårt att hitta rätt där.
I boken berättar han att det var på hösten 2015 som han sa som det var. Han ville lägga ned bandet. Eller ta en paus. Det som man trodde var den sista spelningen var i Västerås i november.
– Det verkar vara olika minnesbilder som vi har. Jag trodde att den sista spelningen var i Uppsala det året. Men vi spelade uppenbarligen i Västerås också. Jag trodde verkligen att det skulle vara slut då. Ryggen är verkligen ett problem. Jag var tvungen att ta sprutor innan konserterna för att klara av det. Det var inte hållbart. Det var slut för mig. Tack för kaffet, säger han.
Pianot tar plats i vardagsrummet. "Jag försöker spela varje dag", säger "Plura".
Han tar en slurk kaffe och funderar lite. Som att han funderar på hur han ska uttrycka sig.
– Det är verkligen inte lätt att ta beslutet att vi ska lägga ned. Det har varit ett helt liv tillsammans som band. Det avslutar man bara inte lättvindigt. Någon gång trodde man ju att det skulle vara för alltid. Vad heter det? "Att vi skulle dö med stövlarna på". Men man är inte ung och kåt längre, säger han.
Men sommaren 2023. Två datum. 25 och 26 juli. Då blir det alltså det sista publiken får se av Eldkvarn. Jag har försökt räkna hur många konserter bandet har gjort. Det finns en företeckning över det längst bak i boken. Jag gav upp när det blev olika varje gång. Men mellan tummen och pekfingret har bandet gjort uppemot 2 000 konserter sedan 1971. Nu två till.
När "Plura" var mer i fysisk form. Här i Skellefteå.
– Jag har börjat gå igenom vilka låtar som jag tycker att vi borde spela. Sen ska de andra säga sitt. Men med de låtar jag plockat ut som publiken säkert förväntar sig skulle konserten bli fyra timmar lång. I dag klarar jag att stå i 20 minuter. Det är till att träna. Visst kan jag sitta ned. Men det är svårare att sjunga då, säger han.
I mitten av maj ska Eldkvarn börja repetera. Från dessa repetitioner kommer det säkert att utkristallisera sig vilka låtar det blir. Men högt upp på listan enligt "Plura" är "Landsortsgrabb", "3:ans spårvagn genom ljuva livet", "Alice" och "Pojkar, pojkar, pojkar".
– Det finns en del låtar som är svårare att spela live som jag gärna skulle spela. Men det kan bli svårt att göra exempelvis "Svart blogg".
Jag undrar vilken relation han har till Norrköping idag. Det är ju mer än femtio år sedan han och bandet lämnade staden vid Bråviken. Först refererar han till låten "27" där han sjunger om en stad som inte är hans längre. I nästa andetag säger han att han inte skulle ha något emot att flytta tillbaka till Norrköping om det var så.
– Vi köpte huset här på landet för nästan tio år sedan och sedan pandemin bor vi här på heltid. Jag saknar inget i Stockholm. På slutet satt jag mest hemma eller rörde mig i mitt kvarter. Samma krogar, samma restauranger. Det var ingenting längre av det där man sökte när man flyttade upp. Teater, bio och kultur.
Per "Plura" Jonsson ser fram emot konserterna i Norrköping. "Jag hörde att avslutningskonserten sålde slut snabbt", säger han.
När Eldkvarn tar slut i juli i år kommer en följeslagare för många att ha sagt sina sista ord, spelat sina sista ackord. Men "Plura" tänker fortsätta med musiken, säger han. "Det är det han kan". Han vill spela med sin son Axel Jonsson-Stridbeck. Han vill kanske samla ihop låtar för ett album. Om åldrande. Eller i varje fall om hur hans liv ter sig nu.
– Jag gillar att bo på landet. Här ser man årstiderna. Det är frihet och ett lugn. När det gäller nya låtar så sitter jag varje dag och försöker. Jag vet att det kan lossna plötsligt när man hittar rätt, säger han
Går det att bli "profet i sin hemstad"?
– Kanske inte. Kanske. Men trots att jag inte bott på länge i Norrköping är det som att tegelbyggnaderna sitter i själen. Det du växer upp med präglar dig hela livet. Det återkommer man till. Det gör inte bara jag, säger "Plura".
"Någon frågade mig vad "Cul de canard" betyder. Jag hade ingen aning. Nu vet jag att det betyder ankstjärt", säger Per "Plura" Jonsson
Du har skrivit många texter. Har någon blivit arg och känt sig träffad av det du skrivit?
– Nu måste jag tänka efter. Inte vad jag har hört. Jag vet att den tjej som låten "Största skvallret i stan" handlar om tyckte att den var bästa låten på skivan (Kungarna från Broadway).
När han får summera det som "Stans bästa band" har gjort är han nöjd. Faktiskt mycket nöjd. Han talar om kvalitet och om stolthet.
– Vi hade inte kunnat hålla på så länge om vi inte varit bra. Och vi har haft kul. Utan personkemi hade det inte fungerat. Visst har vi bråkat och det har funnits toppar och dalar. Men vi har haft kul på resan, säger Per "Plura" Jonsson.