Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Vinterkramare, är dom på riktigt?

Vintertiden är här, dubbdäcken har krånglats på bilarna och naturen lägger sig ner för att dö (nåja, gå i ide). Kylan på morgonen och mörker både till och hem från jobbet…. Ja, ni vet. Det där halvåret som man lika gärna hade kunnat befinna sig på botten av någon sjö är här.

Foto: Mikael Svensson/Arkivbild

Krönika2018-12-01 12:00

Den korta, men charmiga perioden då trädens blad färgas röda av biologiska dödsprocesser och tjogtals fascinerade hobbyfotografer publicerar rosa solnedgångsmoln på Facebooksidan ”Finspång i mitt hjärta” är förbi. Nu ser träden mest avlidna ut och solnedgångsbilder, tja de kräver att det finns en sol som går ner.

Det är ingen slump att de få saker som är bra med vintern händer inomhus. Lucia, julafton, nyårsafton, Kalle Anka-program och konsumtion. Samtliga mysiga inomhusaktiviteter.

Entré Vinterkramarna. Vinterkramarna är käcka personer, gärna i övre medelåldern som njuter av ”hög luft” och att få ”kura skymning”. Skall man tro dom själva så går de milslånga promenader varje dag för att ”rensa själen”. Vinterkramarna är hurtiga. Dom åker långfärdsskridskor och går stavgång. På fina skolan Bergska gymnasiet träffar man på vinterkramare mest bland natur- och mattelärarna. Dessa lärare är underbara och antagligen kommer de ha stavgång som främsta intresse när pensionen inträffar (långt efter att alla andra har övergivit yrkeslivet).

Deras uppfattning om en lyckad personalfest är en cykelutflykt till Glotternskogen med iskallt bad i någon tjärn, hotan-totan tillagad på trangiakök och tallbarrsté som klimax. Käcka är bara förnamnet. Man måste älska vinterkramarna. De är härliga i all sin positivitet och livslust. Mitt i den svenska eländeshösten och vintern brinner de som klara bloss av hopp. Det är som att de utför mental hjärt- och lungräddning på oss andra under det mörka halvåret.

Men, handen på hjärtat, är det inte en smula irriterande med vinterkramare? Det är lite samma sak som med folk som njuter av surströmming – de kan ju bara inte vara på riktigt. De bejakar, ja hyllar kylan och mörkret. Jag tycker att de är värda en guldmedalj i grenen ”självbedrägeri”.

Dock jag tror faktiskt att vinterkramarna är ”på riktigt”. Och det är inte dom det är fel på, det är jag som är defekt.

Men vad göra? Svaret är enkelt; ”Inte ett dugg”. Vi är olika, vinterkramarna och vinterhatarna.

Det är väl bara att bita i det sura äpplet, ta fram snöskyffeln, koka kaffe och kramgosa lite extra. Eller kanske till och med bejaka? Köpa skidor, långfärdsskridskor och ett glatt humör. Var köper man det förresten?

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om