Nu när dammet börjar lägga sig efter årets sedvanligt omåttliga firande och de euforiska folkmassorna viftat klart med sina flaggor och sjungit sig hesa på sånger om sitt älskade fosterland (obs ironi) vill jag säga några ord om Sverige.
För de som har missat det, förmodligen många, så kan jag upplysa om att det just varit Sveriges födelsedag. Typ. Det är ett faktum som hos de flesta knappast genererar mer än en axelryckning och en tanke om att det är skönt att få en ledig dag. För vad är det väl att fira att ett litet kylslaget land vid kanten av den sibiriska tajgan har funnits ett år till? Vem bryr sig?
Nationaldagen är väl mest bara något som rasister och ännu oförsvenskade invandrare firar. ...Det tycks vara så många känner. Även jag. Ska jag erkänna.
Trots det tycker jag det är synd för Sverige är verkligen något att fira och vara stolt över. Inte på det där sättet där man är nostalgisk över så kallat fornstora dagar eller på ett lite rasbiologiskt grumligt sätt känner sig morsk över att man skulle vara någon slags vikingaättling.
Jag själv är stolt över att vara svensk för just det Sverige är idag. Ett ganska speciellt land faktiskt. Efter resor kors och tvärs i över fyrtio länder i sex världsdelar vågar jag faktiskt påstå att jag har sett tillräckligt för att få påstå det.
Sverige är extremt. Sagt med andemeningen att vi i Sverige vågar ta beslut och gå i en riktning som de flesta andra länder inte gör. Törs ta ut svängarna och förändras. Det gör Sverige till ett skräckexempel för vissa men ett föredöme och ett hopp för andra.
Många är det som kommit till Sverige under senare år drivna av just det hoppet. Möjligheten till en plats att leva ett gott liv, en fristad. Det, om något, är ett stort skäl för alla oss svenskar att vara stolta över Sverige. Att vi tar emot, så gott vi kan och är generösa mot de som behöver det mest.
Värt att nämna är att nyanlända dessutom är något vi verkligen behöver. Sverige har alltid haft hjälp av sina invandrare för att återuppfinna och utveckla landet. Det är inget nytt. Dna-forskning har visat att den svenska befolkningen alltid bestått av ett gytter av olika folkslag.
Självklart är det en stundtals påfrestande process när nya seder och sätt möts och nöts mot varandra. Ändå tror jag att den nutida svenska modellen, idén om ett samhälle där alla, precis alla, ska behandlas på ett rättvist och jämlikt sätt är tillräcklig för att få det att fungera.
Alltså. Grattis i efterskott till alla oss fantastiska svenskar, både gamla och nya. För det är vi som är Sverige.