Mitt i sommarens skönhet och alla vår lust händer saker i världen som skapar oro. Nyheter plingar till i mobilen där vi ligger på badstranden eller där vi kopplar av på någon uteservering. Världen är nära inpå oss, på gott och på ont. Detta sagt även om saker som händer dom vi tycker liknar oss och i miljöer som liknar de vi är vana vid berör oss mer.
Frågan om vad vi ska säga till barnen dyker upp i sommarflödet, en fråga som alltid dyker upp när vi vuxna tycker att något är oroande eller svårt att förstå. Förståsigpåare berättar för oss hur vi ska säga och tänka och Rädda barnen ger följande råd på sin hemsida:
”Svara så enkelt och konkret som möjligt på det barnet frågar om. Överös inte med vuxendetaljer, och kom ihåg att det är viktigt att skilja på sina egna och barnets känslor. När vi vuxna drar igång vårt eget orossystem så kan det ha en starkare påverkan på barnet än bilden i sig.Hur mycket ska vi skydda våra barn från hemskheter i världen?
Vi vuxna behöver tänka på att inte föra över en för stor del av vår oro på barnen. Det kan vara svårt med tanke på det samhälle vi lever i idag som i mångt och mycket betonar just risker. Samtidigt är det nödvändigt att barn får veta att världen är både bra och dålig men att vuxna finns och arbetar med att göra saker och ting bättre och att barnen skall kunna ha förtroende för vuxenvärlden. Det förtroendet byggs upp genom att vara ärlig, men samtidigt inte skrämma barnet genom att ge mer information än vad han eller hon är mogen för eller frågar efter.”
Det är inte konstigt att frågan dyker upp. Barn ser och hör som bekant. De råd som ges är väl nog så kloka men frågan barnen kommer att ställa är ”varför”.Så får vi sitta där i detta ”varför”ihop med barnen. Just den frågan handlar inte så mycket om information som om en förståelse av världen. En förståelse som byggs i varje stund och varje sammanhang.
Men, menar många, det finns ju så mycket elände i världen, möjligen var det lättare förr.
Även min far hade saker han ansåg att han borde informera mig om. En kväll fick tv:n vila, eller ”dumburken" som far kallade den lite vänskapligt och far tog fram en bok om andra världskriget. Han ansåg att jag behövde veta vad som hänt. Bilderna sitter kvar och 7-åringen i mig minns hur berörd far var. Man kan inte göra så mot människor, varför gjorde man så? Saker som hände i världen hade far alltid åsikter om. Apartheid, diktaturer och Vietnamkriget var sådant som gjorde honom upprörd. Det fanns ett mönster i hans reaktioner som i mig formande någon sorts syn på världen. I mina lekar besegrades det onda gång på gång och jag gick ut i världen men en tro på att den kan förändras till det bättre.
På senare år oroade sig far för hur världen skulle bli för hans barnbarn och nu när jag själv har barnbarn dyker frågan upp i mitt huvud. Visst vet jag att fler har tillgång till rent vatten, fler barn får gå i skola och färre lever i extrem fattigdom men självklart drabbas jag av det som händer i världen. Det finns inte en historia att berätta för våra barn och barnbarn, det finns många olika. Det är inte en händelse som ska förklaras utan livet. Vi behöver förmedla en sorts tro till det goda, en världssyn som blir en varm silkespåse att stoppa olika händelser i. Vi behöver ta tillvara alla tillfällen då inte Pokemon eller mobiltelefoner är i vägen och när det är mörkt behöver vi lysa på det goda för barnen och för oss själva.
Så vad ska vi säga till barnen? Kanske är det fel fråga, vi ska vara närvarande, engagerade, gråta i sorgen och skratta i glädje. Vi ska göra nått, nått litet annars syns det inte att vi faktiskt tror. Och om vi nu inte tror får vi låta oss inspireras av dom som gör det. För barn och barnbarn. Joan Baez som nu spelar i Stockholm säger :
”Nu har vi inte den känslan av att alla att alla kämpar mot samma mål som fanns förr.”
Men hon ämnar kämpa vidare för det hon tror på. Joan är 75 så nog ska jag orka ett tag till tänker jag.
Ja, kära läsare och vänner, allt blandas. Jag lyssnar till Lasse Tennanders Jag har en vän: "Solen lyser in, regn faller kallt, barn skrattar och gråter, människor gör gott och människor gör ont".
Och Song for Jeffrey med Jethro Tull:
"Everyday I see the mornin' come on in the same old way.
I tell myself tomorrow brings me things I would not dream today"
För Olof, Jeffrey och tron på framtiden.