Jag får tips på nya böcker, filmer, serier och musik, får möta spännande människor och god mat. Matlagningen är det i och för sig mest min man som står för, men jag får ju njuta av resultatet.
Tidningen har funnits med mig länge. Först på min arbetsplats i mitten av åttiotalet. Då var tidningen stor som en dagstidning innan tabloidformatet. Bästa sidan var den där läsare fick ställa frågor om prylar de hade i sin ägo och som de hoppades var värda något. Lite som Antikrundan i tidningsform. Sedan var det korsorden som löstes på kafferasterna. Hade man tur kom man först.
För ett tag sen läste jag i nämnda tidning om Niklas Källner, han som pratar med folk på stan i Skavlan vet ni, som skrivit en bok om konsten att kallprata och hur viktigt det faktiskt är för det sociala samspelet. Jag är ganska dålig på det och kan verkligen förundras över dem som kan hålla ett samtal igång om praktiskt taget ingenting, typ “och bilen går bra?” I tonåren hade jag en kompis vars mamma var mästare på att prata med alla. Hon satt ofta i telefonen, men en gång undrade vi vem hon pratat med i över en halvtimme, då samtalet ändå inte verkade vara med nån av de vanliga väninnorna. “Äsch det var bara en som ringt fel”, svarade hon glatt.
En sak som det inte stått om i Ica-kuriren än så länge, men som det borde skrivas om, är vad som händer med oss när vi inte längre klottrar, på lektioner, möten eller när vi pratar i telefonen, för vem har nånsin papper och penna framför sig längre? Jag är rätt säker på att det främjar kreativiteten att kluddra runt lite. Mina egna skrivböcker i skolan var fulla av konstiga teckningar, stora ögon med långa ögonfransar, cirklar, namn på intressanta kärleksobjekt och allt möjligt annat. Ibland blev det till och med riktigt snyggt. Men det är svårt att göra samma sak med en dator eller telefon, det man gör där får en oftast att tappa koncentrationen på det man ska lyssna på. Man missar ju en del om man kollar instagram eller spelar spel under genomgången eller föreläsningen.
På min skola har alla elever datorer och knappt ingen har längre med sig block och penna fast de borde. Det blir lite svårt om man vill skriva nån snabb instruktion till en elev eller förklara nåt skriftligt, för var ska man skriva det liksom? Det finns inte riktigt nån naturlig plats i datorn. Och skulle de vilja klottra när de lyssnar, det hjälper ju faktiskt en del att koncentrera sig bättre, då finns det ingenstans att göra det. För egen del behåller jag kalender i pappersformat ett tag till. Det finns säkert en hel del möten av skiftande intresse som ska sittas igenom, som kan behöva piffas upp lite.