Nu för tiden spenderar vi mer tid på nätet än sovandes i sängen. Det är rätt otroligt, vad fyllde vi våra liv med förr i tiden? Bläddrandes i telefonkatalogen eller fikandes? Städade vi? Eftersom vi idag är så upptagna med våra virtuella liv hinner vi liksom inte med de riktiga längre. Men som tur är så finns det en massa tjänster som gör att vi hinner med livspusslet. Vi kan beställa hem praktiskt taget allt. Vi kan anlita barnvakter och hemhygientekniker, så kallade hushållsnära tjänster som dessutom är alltmer avdragsgilla. Wow!
När jag läser blaskan på nätet (såklart, ingen har väl papperstidning längre?) så slår det mig att vi å ena sidan verkar gilla recept på en massa onyttiga grejer. Å andra sidan så finns det en massa bantningstips också så den moderna människan verkar både vilja ha kakan men helst inte ändå. Det vimlar av berättelser om hur folk har gått från att vara tjocka och olyckliga till smala och lyckliga. Det motsägelsefulla i att ha recept på cheddarostfylld köttfärslimpa, lindad i tjocka baconlager och reklam för internetbantningsmodellen som lovar snabb viktminskning i samma spalt är slående.
Att spela på nätcasino och läsa om hur eländig mello är verkar stå högt i kurs. Bakom betalväggar döljs spännande historier om nazistguld och antika mordhistorier. Som den snåljåp jag är brukar jag ta reda på varifrån AftonExpressen fått sina spännande clickbait ifrån, det finns ju nåt som heter googling.
Som en del av mänsklighetens fårskock låter jag mig styras alldeles för mycket av några smarta riskkapitalistentreprenörer. Min vardag domineras av den flimrande skärmen som ger ögonblicklig tillfredsställelse. Men som tur är vet jag att lyckan inte finns på nätet. Att swipa höger och shoppa loss är inget alternativ för en stadgad farbror som dessutom inte gillar nya saker. Däremot har jag utvecklat ett beroende av nätauktioner. Jag har blivit en traderatorsk. En blocketbrukare.
Det är ju det här som är det lömska med onlinelivet. Det finns något som tilltalar alla begär och böjelser. Även om jag kan vara stolt vägrare av hushållsnära tjänster, nätcasinon och bantningskurer börjar mitt hjärta bulta för en åttio år gammal kamera eller en konstig stereobänk. Projekt IKEA-sanering pågår och de folierade spånskivorna får gradvis göra plats för kvalitetsmöbler i numera förbjudna träslag. Jag tröstar mig med att det är bra med återbruk, det skonar miljön. Men för min del har det inget med omsorg för miljön att göra. Jag vill bara maxa livet i internets mänskliga flipperspel.