”Peking” – svenska mästare så sent som 2015 – har i takt med senaste årens framgångar byggt på sig muskler och kunnat spela/köpa ihop ett lag tillräckligt potent för att utmana de absoluta toppklubbarna i Sverige. Även om det inte fanns någon officiell, uttalad målsättning att vinna guld när snacket gick i våras, så var bågen i alla fall duktigt spänd inför säsongsstarten.
En svajig vår med allt för många kryss fick de höga förväntningarna att kylas ned.
Förlusterna hemma mot Göteborg och Sirius tog ned humöret ytterligare grader.
När Jens Gustafssons mannar förlorade i Östersund (på stopptid) den 14 juli var botten nådd, kändes det som. Guldstrid och Europa-platser kändes hastigt och olustigt lika avlägset som ÖFK:s förlorade förtroendekapital.
Då vände det. Kamraterna har efter debaclet på Jämtkraft Arena tagit 16 av 18 möjliga poäng och har samtidigt hållit nollan, vilket är nytt klubbrekord för 122-åringen. Danska backpjäserna Kasper Larsen och Rasmus Lauritsen har hittat guldform och Isak Petterssons förmåga mellan stolparna har aldrig varit direkt ifrågasatt. Försvarsspelet har helt enkelt sett urstarkt ut.
En sådan remarkabel uppryckning belönas normalt med avancemang i tabellen, men den här säsongen är inte som andra.
”Peking” har, trots trepoängaren, fastnat på sjundeplatsen bakom de tre 08-lagen, plus Göteborg, Häcken och Malmö.
Kruxet för IFK är att de andra topplagen också radar upp segrar och även om klubbarna däruppe kniper en och annan poäng av varandra så vill inte Norrköpings bidrag till T7-gruppen (topp-sju) lyfta.
Ju längre säsongen lider, desto färre skrällar ser vi i landets högsta serie. T7 kör över B9 i omgång efter omgång och det blir ett guldrace mot omgång 30 för de lag som bäst lyckas konservera höstformen.
Norrköping får naturligtvis svårt att nå ända fram. Då krävs nog att IFK tar full pott på de åtta sista omgångarna, vilket inte känns särskilt troligt (först och främst väntar Malmö FF på bortaplan nästa söndag) ens för den störste optimisten.
Europacupbiljetten finns inom räckhåll, fast då har man knappast råd att förlora mot MFF. Torsk på Malmö Stadion, ja, då återstår bara äran att spela för under de sista omgångarna av allsvenskan. Känns det som.
Vem som kniper guldet? Mycket talar för att Djurgården, AIK eller Malmö kommer att lyfta Lennart Johanssons pokal i början av november.
Kan ”Järnkaminerna” ta sig samman efter derbyförlusten på Friends i söndags (AIK vann med 1–0) har blåränderna ett ypperligt läge att bli mästare för tolfte gången.
Tvillingklubben AIK har inte sett lika starka ut under hösten och läckte bakåt i europacupmatcherna där det blev sorti i kvalspelet härom veckan.
MFF reste sig efter hemmaförlusten i seriefinalen mot Djurgården och tvålade till Kalmar ordentligt senast. Vad som kan tala mot skåningarna är det krävande programmet i Europa league. Även om Malmös trupp är allsvenskans i särklass bredaste så kommer hösten att slita på nyckelspelarna i Uwe Röslers maffiga lagbygge.
Jag räknar alltså bort trion Häcken, Hammarby och IFK Göteborg i en eventuell kamp om guldet och placerar IFK Norrköping i samma kategori.
Andreas Alms Häcken har under säsongen vikit ned sig mot de andra lagen på övre halvan. Samma ”sjuka” har drabbat Hammarby som uppenbarligen inte räcker till mot de starkaste konkurrenterna. Göteborgs tunna trupp räcker inte och den bleka vårsäsongen förstörde IFK Norrköpings möjligheter. Tyvärr.