Jag trodde inte att jag som inte är medlem i Svenska kyrkan kunde få förtroendet. Men det fick jag, och jag behövde inte vara konfirmerad heller, hade prästen sagt.
Jag gick ur kyrkan så fort jag fyllde 18 år och fick ta sådana beslut själv. Det var just en sådan markering. Jag tyckte det var galet att jag blivit medlem i kyrkan bara för att jag föddes. I ett land med religionsfrihet bör en ta sådana beslut själv. Jag tycker ändå att kyrkan gör många bra saker som till exempel att vårda ett historiskt kulturarv genom att underhålla kyrkobyggnader. Många hemlösa, papperslösa och andra lösa har fått värdefull hjälp av kyrkan genom socialt arbete på hemmaplan och runt om i världen. Kyrkan kan vara en plats som ger människor mening och gemenskap.
Jag gillar att umgås med mina religiösa vänner. Jag känner flera som räknar sig som kristna, som judar och som muslimer och jag har firat en hel del religiösa högtider vid olika tillfällen. Dessa vänner har mycket gemensamt. De är osjälviska och ser positiva lösningar i de flesta problem.
Dopet är ett sakrament. Det låter vackert, mest för att ingen kan äga det. Ett sakrament är fritt att användas för alla som vill.
Bibeln har jag läst från pärm till pärm, och det har jag haft nytta av. Det har många gånger hjälpt mig att förstå annan litteratur, konst, historia, liknelser, skämt och antydningar. Bibeln har helt enkelt i vissa situationer gett mig en gnutta begriplighet i den här ofta så förvirrande världen.
När jag är i kyrkan, oftast på dop, bröllop, begravningar, midnattsmässa eller julotta förvånar jag mig själv med att kunna texten till många psalmer. På något sätt är det ett kulturarv och en identitet som jag bär med mig i livet även om jag snällt sitter kvar i bänken när de andra vandrar fram och tar sin vinklunk och sin oblat.
Trots att jag inte konfirmerats så har jag tagit tron och hoppet till mig på mitt sätt. Det är väl det som är det fina med religionsfrihet. Frihet att tro vad och hur en vill eller frihet att inte tro alls, bara respekten för andra och viljan att vilja väl finns.
Det finns förstås en annan sida. Det allra sämsta med religion, om du frågar mig. Många gånger i historien och runt om på vår jord har makthavare, från familjemedlemmar till sektledare, kungar, präster, ayatollor och en hel del andra, använt sig av religion för att i själviska syften förtrycka, hjärntvätta och radikalisera. För att lära folk inrätta sig i en hierarki utan människors lika värde.
Till och med för att döda.
När jag redan tackat ja till att bli gudmor tänkte jag till. Vad förväntas av mig? Jag känner ett ansvar. Jag vet fortfarande inte riktigt hur jag ska hantera det, men jag jobbar aktivt på det.
Under tiden jag skrev den här krönikan har jag funderat på vad jag ska ge honom i konfirmationspresent. Jag vill att det ska vara något symboliskt, något lärorikt och betydelsefullt som han kan ha med sig i livet. Jag tror att jag vet nu. Jag måste bara kolla av med hans föräldrar.
Så jag fortsätter att tro. Jag vet bara att det inte blir en synth.