Det är inget speciellt med det, bara ännu ett ställe som säljer färdiga sallader precis som vilket café som helst, men på morgonen före klockan 10 så bjuder de på kaffe. Vilket kaffe man än vill ha.
Med mjölk? Absolut.
Cappuccino? You got it.
Mocha choca lata ya ya? Nemas problemas.
Det är en sådan liten sak det är att bjuda på kaffe men det gör hela min dag till en guldkantad upplevelse av nyfunnen ork. Och det är verkligen någonting man kan behöva ibland. Så enkelt det kan vara att få någon att piggna till och vad lite det egentligen krävs.
Idag mer än någonsin tror jag att de här små gesterna kan skapa underverk.
Det är en större bredd av mina nära och kära, och människor i allmänhet, som känner stress och psykisk skörhet idag.
Samtidigt som det är bra att människor öppnar upp och pratar om den psykiska ohälsan, så är det oroväckande hur många det är som mår dåligt.
Jag vill då gärna tro att det är de här små, vänliga gesterna som då ger tröst åt dem vi möter på vägen. Det kan vara ett leende till någon på bussen som har tappat gnistan eller ett genuint ”tack” till den stressade servicepersonalen istället för att bli arg för felsteg. Det gör mycket för deras lycka, liksom sin egen.
Jag är uppvuxen i ett hushåll där beröring är tröst. Vi kramas, vi rör vid varandra när vi pratar och vi ger snälla klappar över håret när världens bekymmer hänger tungt. Det är något jag har tagit med mig som vuxen.
Det är svårt att trösta folk som mår riktigt dåligt, men en kram eller en strykning över ryggen är också kommunikation: ”Jag är här och du är viktig”.
I den stressiga vardagen kan man glömma bort att vi är medmänniskor som möter andra med egna problem och tankar.
Telefonförsäljare har familjer, baristor är någons barn och lokalvårdare har hobbys.
De förtjänar också artighet.
För att bekämpa den växande psykiska ohälsan bland människor ska vi absolut prata om det, men vi behöver göra mer.
Efter att Tim Bergling gick bort så var det fler som sa att de sett hur dåligt han mått och diskussionen om självmord och psykisk ohälsa trappades upp men nu är den sval igen.
Det får den inte vara. Även om vi inte kan bota de vi möter så kan man göra något litet för att vår omgivning ska känna sig trygg och lugn, och som nämnt så behöver det inte vara så svårt.
Det kan vara så enkelt som en hand på axeln.
Så enkelt som ett leende i morgonstressen.
Så enkelt som en kopp kaffe.