På söndag kommer han igen. Den rödklädde mannen med ett burrigt låtsasskägg. Säcken full med kärleksgåvor som återigen, pekuniärt, slagit tidigare rekord. Äntligen ska våra älskade barn få öppna paketen som legat under granen och lockat fram eventuella habegär. Närområdet runt julgranen har i det närmaste ansetts som minerad mark i x antal dagar.
Nu doftar många hem av köttbullar och griljerad skinka. Lutfisken ska äntligen få möta vitsås och kryddpeppar. En flottig Jansson ser ut som en äppelpaj på maskerad. Borden dignar av alla julmats-måsten.
Varje år lovar vi varandra att nästa år så ska vi dra ner på utbudet av delikatesserna. Det blir nästan som ett årligt mantra. Precis som många avger nyårslöften. Då vi lovar börja på gym, sluta röka, gå ner i vikt, sluta med läsk och godis, och så vidare. Mitt nyårslöfte är alltid att aldrig avge några, då är det lättare att hålla dom...
Men tiderna innan jul kan även vara vackra och skänka glädje. Jag har varit på några julkonserter och lyssnat till vacker musik och sång. Stämningen i kyrkor eller konserthus är nog det vi behöver för att finna ro för våra skenande själar. Fridfullt och värme mellan människor. Julruschen släpps inte in under konserterna. Vi vet alla att den pågår med full styrka i vartenda köpcentra. Men tillåts inte banka på kyrkporten. Månglarna hålls i sina egna tempel.
Vi låter oss inte förföras och känna stillhet inför julen. Vi knappt tillåts detta. Radion har spelat samma jullåtar dagarna i ända i flera veckor nu. Städerna nästan slåss om att vara först med juldekorationer på husfasader, över gator och högt upp i träd. Tröttsamt, ledsamt och tråkigt. Julgranar säljs så tidigt att en ny måste införskaffas till jul enär den tidigt köpta börjar likna ett träd från förra årets tjugondag knut.
En gång frågade jag en blomförsäljare om hen hade påskris att sälja. Detta skedde någon vecka efter julafton. Blicken jag fick kunde ha dödat. Ja, eller åtminstone skulle den få mig att inse min egen stupiditet. Att försöka tala om att det var ett försök till en liten lustighet var liksom inte rätt tillfälle just då.
Som sagt, på söndag kommer han. Efterlängtad av nästan alla. Jultornadon har snart bedarrat. Våra smyckade hem skänker trygghet och samhörighet mellan föräldrar och barn. Nostalgiska juldekorationer från folkskolans tidsålder får se dagens ljus i några veckor innan dom åter, försiktigt och kärleksfullt, läggs i kräppapper i lådan märkt ”Julsaker”.
Glöggvarma kinder, nötskal i soffan, en nattmacka med skinka och stark senap, glada barn och grannens hysteriskt blinkande lampor på balkongräcket, gör julen till den högtid där vissa regler och vanor inte ruckas på. Juldagen är snart här och den dagen är det fullt tillåtet att strosa runt i morgonrock och julklappstofflor hela dagen.En dag utan måsten. En dag att samla kraft. Kraft till att ge sig ut på mellandagsrean och även byta vissa julklappar till en storlek större...
God jul, kära läsare!