Jag är 17 år gammal och nykter på en krog i centrala Linköping. Jag går i en trappa. Bakom mig går en främmande kille och tar mig mellan mina ben. Ordentligt dessutom. Hela handen.
Jag sa inte ett ord. Jag blev inte ens arg.
Jag är runt 25 år gammal. En kollega på en helt annan arbetsplats än den jag är på idag frågade mig ett antal gånger "när ska vi knulla då?".
Jag är fortfarande under 30: En annan kollega, på en helt annan arbetsplats hetsar mig att erkänna att jag ligger med en annan kille på jobbet trots att jag inte alls gjort det. Jag har aldrig varit intresserad. Jag var och är gift. Han gav sig inte. Han behandlade mig som en uppblåsbar sexdocka. En smutsig sådan som skulle ge sig till vem som helst.
Jag är 33 år gammal. Jag blir fasthållen på en krog i centrala Norrköping. Han försöker "dansa" med mig med sina höfter nära i vad som närmast kan likna en parningsdans. Jag bad honom sluta. Han blev förbannad. Han började skälla på mig. Han blev kränkt.
Börjar ni fatta vart jag är på väg? Det här är exempel ur mitt liv. Jag har aldrig utsatts för några reella allvarliga övergrepp om du frågar mig. Men jag är mörkertalet. Jag är alla kvinnor som varit utsatta för någon typ av kränkning fysiskt eller psykiskt baserat på mitt kön. Jag är vad kampanjen #metoo handlar om. Du är vad kampanjen handlar om, oavsett om du är kvinna eller man, åskådare eller deltagare. Jag vill inte prata om offer och förövare – det finns så mycket däremellan.
Jag hade inte tänkt skriva #metoo fram till för ett par timmar sedan. Telefonen ringde och frågade om vi inte ska skriva om det. Jag tänkte att det jag varit med om kanske inte ens gills. Jag menar: det har ju bara varit oskyldigt tafsande. Eller är det så oskyldigt?
Rätten till din kropp tillhör dig. Ingen har rätt att ta i dig varken fysiskt eller psykiskt objuden. #Metoo visar mörkertalet. #Metoo visar en enorm problematik som inte bara råder i Sverige utan i hela världen.
"Metoo" är du, det är jag, det är din mamma, din syster, din vän.
Det är dags för oss att sluta blunda för vad som sker i samhället. Jag pratar inte om jargonger och skämt vänner emellan. Jag säger inte att man inte ska krama eller ta på sina vänner. Tvärtom. Jag är kramig med mina manliga vänner. Och jag älskar att vara det. Det är vad som händer oombett mellan främlingar som är problemet. Och det händer – hela tiden.