Det här är ingen klyscha som du bara ska rycka på axlarna åt och tänka att "det gör jag väl redan, mer eller mindre i alla fall, eller..."
Jag menar allvar, det är en uppmaning till alla, för man vet aldrig vad morgondagen för med sig.
Jag har de senaste tjugo åren tränat otroligt mycket och det är jag i dag tacksam för. Jag har, i somligas ögon, tränat alldeles för mycket, för ofta och för hårt.
Idag är jag tacksam för alla timmar jag spenderat, alla svettdroppar jag har producerat och all muskelvärk jag genomlidit. Nu är det slut med den sortens träning jag hittills gjort, nu är det mycket träning men på en helt annan nivå.
Är jag beredd att byta nivå på min träning, det vill säga förändra mitt liv till något helt annat än vad jag drömt om?
Nej, långt därifrån, men jag måste. Jag kan helt enkelt inte längre pressa mig till den nivå jag vill och jag kan inte utföra de rörelser jag älskar att göra. Det kommer att ta tid att lära mig tänka om. Jag måste lära mig att tänka på vad jag kan göra och inte som nu, vad jag inte kan göra.
Jag måste acceptera att mitt liv är förändrat, jag måste sätta upp nya mål i livet för de mål jag haft, går nu inte att genomföra. Min, av sjukgymnast och läkare, uttalade artros och överansträngda muskler, kom att visa sig vara mycket mer allvarligt än utslitna leder och muskler som behövde vila.
Men varför ska det vara så svårt att få komma vidare till en specialist?
Jag kan nu i efterhand bara beklaga att mina symptom, jag under ett och ett halvt år, påtalat för vården, är typiska för den diagnos jag nu fått.
Min sjukdom hade troligtvis inte varit bättre i dag om jag hade fått rätt hjälp tidigare. Men jag hade sluppit ett och ett halvt år med fruktansvärd smärta, smärta som jag nu får rätt medicin för. Får en läkare bestämma sig för vad en patient har för problem eller måste läkaren lyssna in vad patienten säger?
Är det okej att läkaren nedvärderar sin patient inför kollegor när patienten är i rummet, eller egentligen även när patienten inte är i rummet?
Jag har varit fruktansvärt frustrerad över hur jag blivit bemött av vården under den tid jag sökt för mina problem. Jag har dock till slut fått komma rätt och känner ett stort förtroende för de professionella människor jag nu har runt omkring mig. MS är en sjukdom som tar min kropp ifrån mig, mitt liv kommer nu att vara förändrat för all framtid och det kommer dröja lång tid innan jag har accepterat att det är så. Lova mig att du inte skjuter upp det du vill göra.
Gör det nu!