Begrundar utsikten. Solen skiner visserligen idag, men i övrigt är det jämntjockt. Mitten av februari, våren har varit på snabbvisit ett par gånger och gett grav mersmak, men vilken optimist som helst fattar ju att det är oändligt långt kvar. Det hinner falla mycket snö innan det är dags på riktigt. Jag fattar, men vill ändå inte. Jag vill bara gnälla idag!
Efter att ha sagt en gång för mycket att “nä, jag blir typ aldrig sjuk”, slog nära på femton års ackumulerad influensa till, lagom till min mans födelsedagsfest, som skulle hållas hemma i form av ett stort öppet-hus. Snacka om typiskt! Tre dagar innan låg jag helt däckad och fattade ingenting. Hur skulle nu detta gå? Som tur var mådde jag något bättre på själva festdagen, knytis var redan bestämt och allt löste sig till det bästa med eget husband och hjälpsamma vänner som dukade undan och röjde i största allmänhet.
Kursen jag var på nyligen förtjänar också en kommentar, då den lagts ut samma datum som hela Sveriges årskurs sexor skrev nationellt prov i svenska, trots att samma myndighet står bakom båda begivenheterna och ett stort antal deltagare på kursen är just svensklärare, som behövdes hemma på sina skolor. Hur tänkte de liksom? Inte alls förmodligen. Till råga på eländet var det stora tågförseningar på hemvägen. Signalfel – detta mystiska fenomen. Förmodligen bara ett praktiskt samlingsnamn på en uppsjö problem som ingen kan förklara. Två timmar efter beräknad ankomsttid stapplade jag in genom dörren hemma, fullständigt utmattad. Men jag fick komma bort ett par dagar, bo på fint hotell och träffa min syster, så det var ju inte så dumt egentligen.
I skolan diskuteras mobilanvändande flitigt för tillfället och eventuella förbud är ofta på tapeten. Eleverna uppmanas att fundera över sina vanor och många kommer fram till att mobilen nog stjäl en hel del arbetstid. Jag kan bara instämma, inte arbetstid kanske, men fritid. Mycket meningslösheter är det. Men så flimrar följande text förbi i Facebookflödet, föreslaget inlägg från något som kallar sig LuxStyle.se:
“Människor som har långa ögonfransar är gladare, friskare och roligare. Att ignorera fakta är inte ett alternativ.”
Se där ja, jag har hyfsat långa ögonfransar och plötsligt faller ju allt på plats! På det hela taget är jag en mycket lycklig människa. Tack Facebook, utan dig hade jag inte vetat det!
Äsch då, jag som mest ville gnälla, men det här blev ju inte alls så negativt som jag tänkt mig. Det går kanske att ana ett ljus i mörkret trots allt. Varje eftermiddag går solen ner lite senare än dagen innan, fåglarna kvittrar på morgonen och snart är vi inne i mars och ställer om klockan till sommartid. Och jag är ju en gladare, friskare och roligare människa än alla mina kortfransade vänner. Hur härligt är inte livet ändå?