Internationella kvinnodagen har avlöpt, för det här året.
Jag har överseende med alla erbjudanden om billig men exklusiv parfym, blommor, choklad, smycken och allt vad nu kvinnor förväntas sukta efter. Kalla det produktreklam eller vad du vill. Det är en del av spelreglerna i det samhälle vi skapat och jag behöver inte ”gå i fällan”.
Den dagen, 8 mars, läste jag bloggar, insändare och krönikor som tog upp de faktiska skillnader som fortfarande finns när det gäller löner och om hur kvinnors situationer kan se ut runt om i vår moderna värld.
Det är absolut något vi behöver påminnas om, minst en gång om året.
Själv var jag inbjuden föreläsare för en grupp vuxna människor. Temat var givet men jag ville helst undvika att rada upp alla världens orättvisor och hemskheter som drabbar och kan drabba kvinnor.
När jag väl stod på plats handlade min berättelse om några underbara och starka kvinnor som jag mött och lärt känna och som på olika sätt blivit mina förebilder. Det är Lois som efter inbördeskriget i Liberia startat 19 skolor där, och som lärt mig förstå att det som verkar helt omöjligt inte behöver vara det.
Det är Suada som överlevde kriget i Bosnien och som verkligen har lärt mig att glädjas åt det jag har och att fånga varje dag och göra något positivt av den. Det är Livia från Rumänien som överlevde Förintelsen, som berättar sin historia och som aldrig slutar kämpa mot rasism och främlingsfientligt. Det är Mama Mary i Ghana som lappade ihop mitt brutna finger, som lärde mig
att kunskap kan vara bättre än materiella ting. Det är Edna i Nicaragua som gömde sandinister under kriget som visade mig att kvinnor från alla samhällsklasser måste stötta varandra om vi någonsin ska nå jämställdhet mellan könen. Det är Rosa i Argentina som blev förskjuten av sin familj när hon som 20-åring fick barn med en gift man. Nu när både mannen och sonen är dödahar hon lärt mig att aldrig vara bitter utan fortsätta sträcka ut händerna åt de håll där någon behöver en hand. Här hemma har vi Malin som sprider glädje och sommarrockar hela Finspång år efter år.
Listan är förstås mycket längre men fick inte plats i sin helhet idag. Jag tänkte avsluta med att påminna om att det finns en internationell mansdag också. En dag för att uppmärksamma mäns
positiva bidrag till förbättring av relationen mellan könen och främjandet av jämställdhet. Fredrik är en fb-vän som bestämt sig för att läsa 100 böcker av kvinnliga författare och berätta om dem i sociala medier.
(Jag hade tyckt att det var en himla god idé även om jag själv inte varit en av de 100.)
Sist men inte minst vill jag hurra för Shanga och Rogerio, eleverna på Nya Bergska, som driver det prisbelönta sociala UF-företaget Locker room talk som jag har äran att på pappret stå som rådgivare till. Enda rådet jag ger killarna just nu är att ta det lugnt så de inte blir helt utbrända. Gå int på länken så får de själva presentera vad de gör. https://www.facebook.com/lockerroomtalkuf/?fref=ts
Mansdagen är förstås inte förrän 19 november, men jag tar mig friheten att tjuvstarta … precis som jag har svårt att släppa att 8 mars är förbi … och du som är kille: gör som Rogge säger i slutet av
videon ”våga bilda en egen man”.