Det sägs att Jesus kunde hela gamla testamentet utantill när han var tolv år. Vid första tanken låter det otroligt, men sedan inser jag att det inte alls var ovanligt att tolvåriga pojkar som gått till templet regelbundet i Palestina på den tiden kunde det. Tänk vad mycket jag skulle kunna lära mig om jag först lärde mig att fokusera på en sak i taget och sedan ha disciplin att öva mycket och regelbundet och om jag kunde välja bort ovidkommande information och reklam som jag egentligen inte är
intresserad av men som ständigt strömmar in i hjärnan och stör koncentrationen.
Det är roligt att vara bra på något. Alla som är bra på något har lagt ner tid på att bli det. Att träna på att bli bra på något är tyvärr inte alltid roligt utan stavas tålamod.
Det skulle vara roligt att kunna prata fler språk än svenska flytande. Jag tycker till exempel att det är kul att kunna språk men det tar massor av tragglande och repetition för att lära sig ett nytt.
I mitt liv har jag lagt ner rätt mycket tid på att plugga engelska, spanska och tyska. Ändå pratar jag dem inte riktigt bra. Det är bara svenska som jag är nästan riktigt bra på. (Med tanke på att det är mitt modersmål och att jag dessutom är utbildad svensklärare så borde jag nog vara ännu bättre.) Jag lär mig gärna några hälsningsfraser och glosor på andra språk också så att jag kan säga ”hyvää päivää” på finska, ”marhabaan” på arabiska, ”dobar dan” på serbiska och bosniska, ”privet” på ryska, ”labas” på litauiska och så vidare.
Det skulle ta orealistiskt mycket tid att lära mig konversera djupare på språken. En gång träffade jag en man som hade lärt sig prata väldigt många olika språk. Jag kunde förstås inte låta bli att fråga om det inte var väldigt jobbigt att lära sig all
grammatik. ”Jo, svarade han, de första tio språken var riktigt kämpiga, sedan gick det mer av bara farten.”
Det skulle vara roligt att kunna rida riktigt riktigt bra. Jag tog min första ridlektion när jag var sju år.
Nu är jag lycklig hästägare och rider fortfarande flera gånger i veckan. Ibland tar jag lektioner av en före detta OS- och VM-ryttarinna. Det blir många timmar på hästryggen varje år men jag kommer ändå aldrig att bli någon toppryttare.
Det skulle vara roligt att kunna spela många instrument riktigt bra. Trots att jag övat en del genom åren på både gitarr och piano kommer jag aldrig att bli riktigt bra. Det krävs ju faktiskt en hel del
övning om det ska låta någorlunda. Eftersom min make är musiker övar jag i smyg när han går ut med hunden. (Jag tror inte att han läser mina krönikor så lova att inte säga något till honom.)
En vacker dag när han kommer in från en hundpromenad kanske han tror att det är Charlie Norman eller Robert Wells som han hör från radion, tills han kommer in i rummet och ser att det är jag som sitter på pianopallen och slänger med håret samtidigt som jag river av världens svängigaste boogie-woogie.
Hahaha, det kommer aldrig att hända, men om jag siktar mot stjärnorna så kanske jag når trädtopparna, har jag hört, för jag blir antagligen bättre än om jag inte hade tränat alls.
Plötsligt inser jag att det viktigaste inte är att kunna saker utan att jag har roligt när jag lär mig och övar. Men å andra sidan kan jag inte låta bli att konstatera att den moderna människan, homo sapiens, har funnits i över 100 000 år och att det har funnits över 100 miljarder personer under de åren och att vår kollektivt samlade kunskap väl borde kunna räcka för att skapa fred och en mer rättvis värld där alla får äta sig mätta och har rätt till utbildning för att lära sig saker… för det är roligt att vara bra på något.