På stationerna delas det ut lappar och det sätts upp planscher.
Samma sak hände för fyra år sen. Men vet ni vad som också hände för fyra år sedan? Eller vad som snarare inte hände?
Ingen tog ner plakaten efter valet. Ingen samlade upp planscherna som åkte runt på gräsmattor och i skogar. Det bara satt kvar där tills de nästan vittrade sönder och någon blev less och slängde dem.
Hur kan det vara så när samtliga partier vet att miljöfrågan är en av de tre viktigaste frågorna inför valet?
Det känns som att alla pratar om miljön, men att ingenting egentligen händer.
Man pratar om höjd skatt för bilar istället för att lägga mer skattepengar på kollektivtrafiken, så den blir billigare och man inte behöver dra in linjer till mindre orter. Det plöjs upp åkrar och skog för att göra plats för höghus, istället för att ta vara på tomter med äldre hus som ingen längre bor i och använda sig av det.
Jag är absolut ingen expert på infrastruktur. Jag kan bara tycka och uttala mig som privatperson att jag tycker det verkar tokigt. Men det är också jag och alla andra vanliga privatpersoner som går till valbåsen den nionde september.
En sak som vi vanliga dödliga i alla fall kan hålla med om är att det är fullt med skräp överallt efter valets upptrappningsmånader.
Det blir jag tokig på.
Jag har blivit mer och mer miljömedveten sedan jag började med auktionshandel. Att köpa begagnat är betydligt mycket bättre för naturen än att slänga sina saker för att köpa nytt.
Den enes skräp är den andres skatt.
Nu i sommar har jag också fullkomligt chockerats över hur det ser ut runt om i vårt land.
Den här varma sommaren har drivit fler och fler personer till stranden och till sjöar och haven, och tyvärr syns det. Det ligger saftförpackningar och blöjor och gamla kläder lämnade kvar som om vår natur bara kan absorbera upp allt som lämnas i den.
Bilar ställer sig på gräsmattor och i skogsbryn och drar upp rötter när de beger sig därifrån, för de måste hinna hem till middagen efter badet.
Det gör mig så ledsen att vi som människor, som vill använda oss av naturen och allt som finns i den, inte kan respektera den och ta hand om den som den tar hand om oss.
Vi förlitar oss på svalkan från vattnet och på träindustrin som skogen ger oss, men vi tar inte hand om den. Vi kastar allt möjligt i havet som förgiftar dess invånare och maskiner plöjer ner skog så vårdslöst att ingenting nytt växer upp på allt för många år.
Det är som att riva upp en blåbärsbuske för att kunna ta hem alla bären samtidigt och sen förvänta sig att det ska växa mer på samma buske man har liggandes i köket.
Miljön är en fråga som vi pratar om så mycket att man nästan kräks på den, men jag hyllar alla som gör sitt och drar sitt strå till stacken. De som plockar upp efter sig och sin familj, de som väljer naturvänliga material och de som handlar begagnat.
Det skulle vara jättebra om också politikerna lyssnade på sina egna väl utstakade tal om miljön och föregick med gott exempel.
Kom ihåg era plakat och affischer.
Bara för att valtalen upphör, så gör inte kampen för en bättre miljö det.