Jag fortsätter längre in och känner en bris längs med mina hallonröda kinder som pulsar till liv ikapp med fötterna längs med grusvägen. Vid ett stråk uppför en backe ligger nyhuggen gran staplat ovanpå varandra. Doften får mig att stanna. Barndomsminnen, skratt och en piratkoja väcks till liv. Kådan som kladdar när man ska försöka tälja en pil. Som en pilgrim vandrar jag vidare och låter tankarna få växa fritt i trädgården, tills det plötsligt blir en äng som jag fritt kan springa på. När jag blir trött lägger jag mig på gräset och tittar upp mot evigheten, en ständig rörelse och en hel massa oorganiserade moln som på nått sätt ändå skapar ett mönster.
Nu blir jag plötsligt rastlös och behöver ta ett uppfriskande bad! Barfota hela vägen ner till havet, vattnet som omslukar en nyfiken kropp, saltvattenhår som ligger i vågor längs med ryggraden. Aftonland, vad jag har längtat. En öppen eld och lite sprak, några goda vänner och delade historier. Tusen och en natt. Det finns så mycket att skriva om sommarens magiska kraft, när vi nordbor saktar tinar upp från vinterns dunkla vrår och försiktigt glimtar ut till vårens sagoland. När vi tryggt kan vaggas bort i en hängmatta och en idé plötsligt börjar ta form. När vi kan sitta på en balkong med nosen mot solen och det nybryggda kaffet som står på bordet med sockerkaka som sprider apelsinblom. Den lilla vasen med liljenkonvalj ståendes vid fönsterkarmen.
En liten stund på jorden. Bit i fruktköttet, var inte rädd för att landa och heller inte för att flyga. Lagom är nog bra men ibland vill man lite mer och ibland lite mindre. Till sist så jämnar det nog ut sig. Att inte alltid veta kan vara äventyr och när egot får tystna så hör jag plötsligt mer. Vilka dygder jag än beflitar så äger jag den inte, jag kan bara lära mig underhålla den. Kanske lite press i livet kan vara bra. En diamant är ju bara en kolbit som hanterar press exceptionellt bra. Några minuter vid en gnistrande sjö, det är dags att vandra tillbaka till västandvind. Jag hinner dricka ur den klara källan som porlar fram emellen mossiga släntar. Kom livet, ta min hand, förgät mig ej. Känn inget vemod, vi kommer hit igen. Sommaren och ögonblicken. Snöflingan längs kinden kommer försvinna. Allt och ingenting.