Nej, ingen hade tvingat mig att göra det jag skulle göra. Det handlade bara om att jag ville göra det: gå till Norrköping!
Väl ingångna skor, vatten och med en kepa för solen började min marsch klockan 9.40 från Söderköping. Via den fina cykel-och gångväg som leder upp till Dockan, vid Göta kanal, befann jag mig nu på den gamla landsvägen som leder upp till Mariehovskorset. Det kändes bra i kroppen och redan nu syntes en bilkö på E22:an, denna köbildning som förhoppningsvis, inom några år skall vara ett minne blott. Carina hade här cyklat ifatt mig med ytterligare lite vatten och en banan som piggade upp vandraren.
Nu var jag alltså på väg; längs den stora vägen går en cykelväg som passar alldeles utmärkt att utföra en sådan här handling på och snart hade både Tallbacken och Tingstad avverkats. I en litet undanskymt buskage var jag tvungen att ” låta mitt vatten” – d v s pinka på ren svenska. Jag försökte att gömma mig men var det någon som av en händelse råkade se mig ber jag om överseende, vad gör man?
För att fördriva tiden gjorde jag i fantasin olika rimramsor, sjöng en massa sånger och gjorde även egna sånger om det jag såg på vägen: lastbilar, husbilar, folk som har semester men ända har bråttom. Snart skymtade Kummelby och en fin liten väg tog mig vidare mot Navestad och Hagebytrakterna. Tog en extrasväng förbi ett fint ställe där munkar erbjuder stressade människor att vila upp sig, något som väl sannerligen många människor behöver idag. Efter nästan tre timmars vandring, några raster med vattenintag, befann jag mig snart i närheten av Hageby centrum som man sade förr och här höll jag så när att bli överkörd av en ung dam som hade blicken bestämt riktad mot sin mobil: hon letade efter en figur som man kan fånga i ett spel.
Ja, ja tiderna förändras och skall väl så göra, en annan samlade filmstjärnor! Nåväl, tre timmar och tjugo minuter efter start, ringde jag på hos sonen och hans sambo i Ektorp och fick där en belöning som hette duga: en kall öl!
Man måste alltså inte göra saker i sitt liv, för mig handlar det mera om att jag vill. Det är klart, vissa saker måste man ju: äta. gå och handla, gå till tandläkaren, uppföra sig något så när på rätt sätt, försöka att vara god mot sina medmänniskor m m. Men för övrigt kanske det finns för många ”måsten” idag, många tänker kanske inte på att livet är så skört och vad som helst kan inträffa. Men jag ville i alla fall gå till Norrköping, jag gjorde det och jag är nöjd med det! Lev väl!