Det här är i och för sig inte typiskt för det svenska språket, det otydliga språket pratas i alla länder och missuppfattningar har skett ända sen två personer på något sätt började kommunicera.
Till brädden fylld. Okej, vad menas här? Frågan om hur mycket kaffe som ska serveras, kan få detta svar. Men hur mycket är det egentligen? Menar kaffedrickaren att koppen ska bli helt full? Eller menar kaffedrickaren att så fort "bredden", alltså botten, är täckt, så är koppen fylld till bredden?
Att komma till Sverige med ett annat modersmål är inte lätt. Jag har några kollegor som har kommit till Sverige i vuxen ålder och därmed har de med sig ett annat modersmål. En dag när vi stod och pratade sa jag: ”Det är ju skitbra".
Nej, nej, nej, så får jag inte säga, säger mina barnbarn.
Min kollega börjar då skratta och berättar att när hon kom till Sverige fick hon lära sig många svenska ord och att det finns olika ord för en och samma sak, däribland ordet skit. Hon hade lärt sig att skit och bajs var samma sak och kunde absolut inte förstå varför folk gick runt och sa bajsbra, bajsstor och bajssnyggt. Egentligen var det inte ordet bajs de sa, utan skit, men i henne öron var det just precis det de sa, bajs.
Eller den här historien om en äldre kvinna som med möda men med stor entusiasm försöker lära sig det svenska språket. Hon ska servera sin nye svärson, som har det svenska språket som modersmål, lite mer tårta. Kvinnan frågar om han vill ha mer tårta, varpå han artigt svarar: ”Tack det är bra”.
Kvinnan lägger då på en tårtbit på hans fat, vilket leder till spridda små skratt i rummet. Kvinnan kan inte förstå vad de skrattar åt och när de påtalar för henne att han menade att han inte ville ha mer, svarar hon: ”Men han sa ju inte NEJ”.
Det finns regler om hur saker och ting ska skrivas, men dessa regler ändras efter hur samhället förändras, ändras efter hur utvecklingen sker och då inte bara när det handlar om ord och språk. Teknikens framfart verkar ha stor påverkan på hur vi ska skriva och hur kunskapsinlärning förändras. Numera behöver man knappt lära sig stava, det gör ju det program man arbetar i, för numera skriver man sällan på ett papper med en penna. Jag är inte mot förändringar och ny teknik men jag tycker det är synd när gammal kunskap försvinner.
Nog från språkpolisen för idag. I en annan krönika kommer jag att behandla kapitlet särskrivning.