Vi tror att neutraliteten består, eftersom Sverige sluppit krig innanför gränserna i över 200 år.
I själva verket är världen ett kalejdoskop som ändras oberoende var vi står.
Krig ser vi på bio, hör vi om från avlägsna platser genom nyheter. Trots flyktingströmmens rapporteringar är vidrigheterna omöjliga att föreställa.
Klimatkriser kryper närmare i form av okontrollerade bränder, torka och att grundvattennivåerna sjunker.
Svenskarnas bild av välfärdstryggheten, att samhället tar hand om gammal som ung, förändras. Foldern: ”Om krisen eller kriget kommer”, i brevlådan förra året, var en uppmaning om förberedelse och förtydligande om att Sverige saknar livsmedelslager, att alla måste klara sig själva vid samhällskriser.
Trots att 70 miljoner människor är på flykt har vi svårt att ta in att världen i framtiden kommer kriga om vattenresurser och annat nödvändigt för överlevnad.
Det krävs abstraktionsförmåga att föreställa sig ett liv, bortom materiellt överflöd, drabbat av hungersnöd.
Jag undrar vad Norrköpingsborna tänkte när röken svepte över himlen bortom Kolmårdsskogen, när ekonomiska– och militära resurser uttömts, när ryssen härjade längs östkusten under varma julimånaden, år 1719.
Jagade skräcken människorna i drömmarna?
Invånarna som kunde, flydde inåt landet. Andra tvingades följa hur hundratals galärer och fartyg, med 26 000 infanterister och kavallerister, seglade längs Bråviken och lämnade Norrköping i aska och ruiner. Över 20 000 Norrköpingsbor blev hemlösa, andra drabbades av fattigdom, sjukdomar, död och kyla.
Syftet med terrorattackerna på civilbefolkningen och staden var framtvingandet av eftergifter vid fredsförhandlingar på Åland.
Redan då var makt och girighet viktiga incitament för krigsföring.
Idag är världens militära satsningar på högsta nivån sedan kalla kriget. Enligt regeringen är fred och säkerhet prioriteringar. Där listas terrorism, kärnvapen och klimatförändringar som hot. Enligt FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut, förbereder ryssarna sig för storskaligt krig mot aktörer i storleksordningen Kina och Nato. Under militärövning, förra året, sägs 300 000 ryssar deltagit. Trots det är våldsbejakande islamister största hotet mot Sverige.
Oskyldiga hör till offertalen när makter mobiliserar. Ändå har svenskar svårt att se kausaliteten mellan krigen i världen och ökad oro i Sverige. Skälen till att människor torteras, dödas och jagas från sina hemländer är just svårigheten hos vissa att respektera alla människors lika värde.
Hur kan inte politikerna agera preventivt när hoten är ett faktum?
Moralkompassen borde peka mot främjandet av samhällsmedborgares trygghet, inte värnandet av seder och bruk som strider mot mänskliga fri- och rättigheter.
Enligt demokratisk fredsteori har två demokratier aldrig gått i krig med varandra. Krig däremot mellan ideologier och religioner lär bli vardag i Sverige, precis som gängvåldets dödliga krigande, om inte politikerna vidtar åtgärder mot extremism och nationalism. Först när politikerna slutar fokusera på skillnader kan Sverige stärkas med sammanhållning och bekämpa galenskaper sprunget ur religion, makt och fruktan. Ett polariserat och separerat samhälle är livsfarligt för demokratin i Sverige.
Det vi sår idag, får vi skörda i framtid. Alla bör fråga sig vilket samhälle Sveriges barn förtjänar.