Nåja, som tanig löpare med ringa muskler på överkroppen var det tufft att ta sig an pappersindustrins alla utmaningar. I början av 1990-talet fanns det ganska många tunga manuella hanteringar kvar på "bruket". Bland annat skulle vi innan vi packade in rullarna med omslag knuffa dem på ett transportband. Rullarna vägde ofta mellan 2,5 och 2,8 ton. I ett senare skede i processen skulle samma rulle balanseras på en platta och efter det var det bara att skjuta rullen framför sig och knuffa av den så att omslagspappret kunde omsluta rullen. Låg rullen det minsta fel så var det bara att knuffa ned den och börja om igen. Det hände att träningsvärken var rätt så rejäl. Efter vissa skift var jag glad att tänderna satt kvar där de skulle. Att i trötthet halka till samtidigt som man tog i för kung och fosterland kunde sluta med en mindre katastrof.
Så en dag, vill minnas att den var vacker och solig, kom den första Easy Movern. Vilken revolution! Bara att placera den under den tunga rullen och trycka in handtaget så flyttade sig rullen. Noll kraftansträngning behövdes.
Det svåraste blev nu istället att komma ihåg att flytta Easy Movern från golvet där rullarna kom med kraft och fart. Verkstadspersonalen hade en del att göra med reparationer, speciellt efter nattskiften.
Att få träffa uppfinnaren P-G Englund i min roll som journalist kändes stort. "Det var ju du som räddade min rygg". Ja, kanske inte bara han, det miljömässiga förbättringsarbetet tog verkligen fart och många tunga och rent av farliga arbetsmoment försvann med tiden.