När jag skulle ta körkort och tog lektioner på en trafikskola fick jag lära mig saker som dels var riktiga enligt lagen. Men också de saker som är mer "kulturellt accepterade". Som att jag, om jag kommer på väg 51 från Norrköping och kör ner i backen vid infarten mot Risinge kyrka ska gasa på lite extra om jag har en lastbil i baken. Eftersom "lastbilar är tyngre och de gillar inte att behöva bromsa i backarna så strunta i skyltarna".
Jag fick också lära mig att hastighetsbegränsningen mellan trafikljusen vid Nyhem och trafikljusen vid Frälsningsarmén enbart är där för att vara en färgklick i naturen. "Här kan man gasa på lite för att inte irritera de bakom, det är ändå inga fotgängare i närheten."
18-åriga Ida var inte helt bekväm. Oberäknelighet i trafiken gör mig nervös och om man inte följer de skyltar som finns – hur ska man då kunna lita på sina medtrafikanter?
Nu ska jag inte vara skenhelig – jag kan absolut köra som en biltjuv ibland. Faktum är att det är precis vad min kära mamma brukar kalla mig. Men just de här specifika platserna där det kulturellt sett är påbjudet att bryta mot det skyltarna säger faschinerar mig. Lite så pass att jag med flit håller rätt hastighet mellan Nyhemsbroarna bara för att testa de andra bilförarna.
Men sedan finns dessa hastighetskameror. Då spelar det ingen roll om det ligger en lastbil i baken på en.
Skulle det gå att mäta vilka platser i Sverige där bromsljusen lyser oftast så skulle det nog vara ungefär 50 meter innan en fartkamera. Flackandet med blicken mellan hastighetsmätaren och kameran, även om man redan visste att man låg under fartgränsen, är nog något som jag inte är ensam om. Och sedan det obligatoriska gasandet efter kamerastolpen.
För gör vi inte alla på samma sätt vid en kamera? En dutt på bromsen innan, och en dutt på gasen efteråt. Faktum kvarstår dock att fartkameror, rent statistiskt, räddar flera liv varje år. Och att medelhastigheten sänks på sträckorna som kamerorna sitter uppe vid. Tur då att jag lärde mig att 51:an mellan Finspång och Sonstorp inte är en sådan sträcka där man ska strunta i skyltarna. För det gäller, enligt Finspångstradition, enbart vid Risinge kyrka och Nyhem.