Det gäller att hitta den skyldiga fort. Är det Orsa Rovdjurspark, likt Kolmården, som är ansvarig för att en ung person i personalen numera inte finns i livet? Det kommer utredningen att utvisa när den är klar. Det är viktigt att utredningen får bli klar, den förra tog närmare fyra år.
Jag trodde väl aldrig att jag skulle skriva två krönikor i det här ämnet. Inte en om en 30-årig kvinna, dödad av vargar. Definitivt inte en, fem år senare, om en 18-årig man brutalt dödad av en björn.
Någon bär ansvaret. Givetvis. Men vem? Syndabocksletandet pågår likt en målsökande missil. Det handlar inte ens om att hitta den skyldige till dödsfallet. Det handlar nästan mer om att hitta den skyldige till att ha dödat björnen. Debatten är svår att missa, den pågår överallt.
Online flödar hatet. Hånet mot de drabbade. Så kallade skämt. Så kallad humor. You name it. Det finns på nätet. Debatten äcklar mig. Gottandet i andras olycka likaså.
Låt mig säga så här: Räddningsledare på plats beskrev initialt läget som ”ohyggliga scener”. Det får mina varningsklockor att ringa likt en söndagsmässa. Björnen är avlivad, ja. Men varför? Mest troligt för att komma åt den sargade kroppen. Har du sett klipp med en björnattack på människa? Jag önskar jag kunde säga att jag inte sett det, men det har jag. Man förhandlar inte med rovdjur. Man gör vad man kan för att avvärja attacken och säkra ett tryggt räddningsarbete.
Men nog om avlivningen och det faktum att den unga mannen är död och aldrig kommer tillbaka. Att hans familj aldrig mer får se honom. Att han aldrig kommer att växa upp och bilda en egen familj. Att han aldrig kommer att få sitt första fasta jobb elller se sina barnbarn.
Hela den här biten glöms i debatten. Det klagas på att ingen lagt ut bilder. Tro mig – det här är inga bilder man vill se. Det är bilder som skär i ögonen för all framtid.
Det klagas för att någon sköt björnen. Det klagas på att de vidriga detaljerna i förundersökningen om vargattacken är sekretessbelagda, även fem år senare. Allt detta strör salt i öppna sår.
Utredningen måste få visa vad som hänt. Spekulationerna blir många i ett sånt här unikt fall. Men det är likväl människor bakom fallet. För varje inlägg som skrivs hetsas debatten på. Varje inlägg vrider om en meterlång dolk i någons hjärta.
Precis som jag skrev i en krönika efter att dom fallit mot Kolmården efter vargattacken: Glöm inte att det finns anhöriga. De är levande människor med känslor, mardrömmar och tankar.
Vid sidan av allt hat i kommentarsfältet kommer en och annan kommentar som faktiskt beklagar det som hänt. En och annan kommentar som faktiskt genuint verkar bry sig om hur de anhöriga mår. Hur personalen mår.
Det här handlar om att en ung människas låga släckts för alltid. Alldeles för tidigt och på det allra värsta sätt tänkbara sätt. Det är ett uppmärksammat fall, likt det på Kolmården 2012 och så kommer det fortsätta att vara. Men det är viktigt att inte glömma en sak i det hela: 18-åringen kommer aldrig någonsin tillbaka, men familjen finns kvar. Visa dem respekt.