Somliga tycker om att ha ett inrutat liv där de vet vad som kommer hända, de vet vilka människor de kommer att möta, de vet precis vad som kommer förväntas av dem och de är nöjda med det. Sen finns det de som är raka motsatsen, de äventyrliga som har svårt att rota sig på en plats och svårt att se en fördel med att saker och ting följer ett invant mönster. Men sen är det vi som finns där mittemellan. Vi som tycker om förändringar till en viss del men sen gärna återvänder till det mer invanda och trygga.
Jag är lyckligt lottad som har den här möjligheten att kunna påverka mina drömmar om att få resa, det är inte alla som har den möjligheten. Kom att tänka på det häromdagen när en person frågade mig om jag hade haft det bra på min semester. När jag svarade att jag hade haft det jätteskönt i värmen, svarade hon att hon inte visste hur det kunde kännas för hon hade aldrig varit utomlands men skulle så gärna vilja resa till värmen.
När man reser som vi nyss gjort, en resa där vi, vare sig vi vill eller inte, kommer att behöva dela yta och luft och påverkas av vad andra människor tar sig för, sätts tålamodet på sin spets och det gäller att kunna svälja och koncentrera sig på sig själv och sitt. Det fanns människor som redan på flygplatsen gjorde avtryck. Trots att vi var många hundra på planet och åkte till en stor ö, där vi alla spreds ut till ett antal destinationer, så är det väl självklart att de där som visade upp en speciell attityd på flygplatsen skulle till samma ort som vi skulle till och det är en liten by med en stor tränings- och golfanläggning, så vi såg och hörde dem varje dag. Något annat som är roligt när man är ute och reser som vi gjorde är att se likheter mellan medresenärer och människor man känner hemma. Det är fascinerande vad likheter man kan hitta där ute i världen.
Vår sista fågelunge flög i veckan och nu är vi ensamma, jag, gubben, hunden och katten. Många är de som frågar hur det känns och jag kan bara säga som jag sagt när de andra fågelungarna bestämt sig för att flyga ut på egna vingar. ”Det känns bra, visst kommer jag sakna, men det känns helt okej.”
För vår senaste utflugna fågelunge är numera ”hemma bäst” någon annanstans än hemma hos mamma och pappa.