Borta vid Kristallen lufsade en annan hund med sin husse i andra änden av kopplet. Två sportklädda kvinnor powerwalkade förbi Joan´s.
På motsatt sida i andra riktningen kom tre yngre modeklippta herrar i finaste gåbortsrockarna.
Var de på väg hem från festen eller möjligen på väg till släktträffen? ”Jisses vad mycket folk det rör sig runt torget i Finspång en söndagsmorgon” tänkte jag.
Finspångs torg, en plats i tid och rum. En av alla platser i världen.
Nyligen kom jag hem från Vilnius i Litauen. När jag åt sista frukosten innan hemresan betraktade jag samtidigt ett torg. Snöslask rann på utsidan av fönsterrutan. Därute kunde jag se en allvarlig kvinna med barnvagn. Efter en stund kom en lika allvarlig man i arbetarkläder. En trådbuss körde förbi.
Vilnius torg, en annan plats i världen.
Jag var i Vilnius för att lämna av elever från Finspångs Barn- och fritidsprogram. Nu gör ungdomarna en lärorik praktiktid hos Care Center, ett frita som drivs av SOS Barnbyar.
Care Center ligger i ett av Vilnius mest utsatta bostadsområden. Hit kommer barn varje dag efter skolan för att få hjälp med läxor, kunna utveckla fritidsintressen och få mellis och kvällsmat.
Här får de stöd att skapa sin framtid utan droger, kriminalitet eller barnprostitution. Fritapersonalen är välutbildande socionomer som även stöttar en del av föräldrarna. Affärer och företag skänker mat och annat som Care Center distribuerar till de mest behövande.
Hit kommer också konstnärer, musiker, föreningar och människor som ”bara vill hjälpa till” och bjuder på ”gratistid” med barnen.
Jag ser klassklyftor och missär som är större och tydligare än i Finspång. Jag ser också en genuin solidaritet och ett fantastiskt engagemang.
I Sverige finns en socialtjänst som gör att inte lika många människor behöver hamna i extrem utsatthet. Ibland händer det i alla fall att medmänniskor faller utanför detta lagstadgade skyddsnät och då finns bland annat nätverket Hjälpsamma Finspångare som ibland kan göra en gnutta skillnad (och som jag har förmånen att vara en del av, när det nu tyvärr behövs).
Genom finspångare med varmt hjärta och som bryr sig, inte nödvändigtvis om någon de känner, har personer bland annat fått barnvagnar, hela möblemang eller pengar till mediciner. Solidaritet och ett fantastiskt engagemang finns här också.
När jag och hunden något senare går hem över samma torg är vi helt ensamma. Jag tänker på Vilnius. Det är snöslask. Jag längtar till Spanien. Där bor min pappa, i en ort där det också finns ett torg. På somrarna är det liv och rörelse där, caféer, marknadsstånd, turister och spanjorer knuffas om utrymmet. På vintrarna är det annorlunda.
Allt har sin tid. Om en vecka kommer hunden och jag gå över det där torget. Kanske kommer vi att vara helt ensamma där just då. Kanske kommer det att vara disigt och duggregna lite.
Du undrar kanske vad allt detta har med torget i Finspång att göra. Det gör jag också, men min känsla är att det hänger ihop på något sätt. En plats i tid och rum, som alla andra platser.