Att täcka håret som norm har de flesta generationer sluppit uppleva. Vi har tagit för givet rätten att välja hur vi går klädda.
Om alla fick likvärdig chans till mänskliga fri- och rättigheter i vårt land skulle ingen reagera på de två sidorna av myntet som slöjfrågan innebär.
Samhällets naivitet krattar manegen för de moralpoliser, fanatiska föräldrar, lärare och partners som anser sig äga rätten att bestämma hur kvinnor och barn ska gå klädda.
I en demokrati ska ingen tvingas att bära slöja eller annan religiös symbol.
Politiker måste lyssna på kvinnorna: De som flytt regimer som tvingat dem att bära slöja. Om de trots kvinnors upplevelser tvivlar, bör den kvinnliga franska imam som anser att slöjan inte är en religiös skyldighet bjudas in. Kahina Bahloul exponerar sitt hår och är samtidigt djupt troende. Hon menar att i Koranen finns inget som förpliktigar kvinnan att bära slöja.
Vad människor anser är rätt och fel, rent och orent, gott och ont beror på normer sprungna ur religiösa, kulturella och moraliska traditioner.
I samhällen skapas nya traditioner, andra begravs. I Sverige dolde gifta kvinnor håret i slutet på 1800-talet. I takt med sekulariseringen och normförändringen släpptes allt mer hår fritt i vinden.
Vilken befrielse att få välja utan att beskyllas för amoraliska utsvävningar. Något många av oss tar för givet – långt ifrån alla.
Fråga iranier som flydde under revolutionen på 70-talet när islamiska republiken bildades. I Iran måste flickor över nio år täcka håret utanför hemmet. Det samma gäller allt fler flickor i Sverige.
Inte för att våra lagar kräver, utan för att politiker vurmar föräldrars religiösa tolkningar framför barnens mänskliga fri- och rättigheter. Hur kan det vara förenligt med barnkonventionen?
I nutid fängslas, piskas, dödas kvinnor i världen för att de vägrar slöjan. Slöjan som Sveriges kommuner integrerar i broschyrer, som visar upp skrattande barn likt troféer. Diplomet över hur välmående, tillåtande, mångfaldsvurmande Sverige är. Att merparten svenskar vägrar upprepningar av forna tiders normer där religion och tradition dikterar hur vi exponerar oss måste tas på allvar.
Slöjan inskränker friheter. Kvinnor och barns rättigheter.
Hur vet vi att barnen som svettas under slöjan på skolgården eller orienterar i skogen är fria att välja? Ska föräldrars religiösa tolkningar väga tyngre än barnens rättigheter?
Hur kan vi – som i hundra år levt i demokrati, med rösträtt, utan rädsla för att önskningar strider mot religiösa tolkningar – godta passiviteten kring förtryckande symboler?
Sveriges normaliserande av religiöst tvång, måste stävjas.
Hur kan Skolverket och politiker anse att slöja på barn är en mänsklig rättighet? Jag finner inga religiösa stöd till detta oavsett hur mycket jag letar. Barn ska aldrig gömmas undan oavsett om det är för att fredas från mäns blickar eller för att man tolkar religionen snävt.
Förskolan och grundskolan bör vara fristad för religiösa symboler. Vid minsta tvivel huruvida människor är tvingade att skyla sig ska instanser finnas som hjälper dem. De kvinnor som frivilligt väljer slöja bör än mer stå upp för de kvinnor som utsetts för utfrysningar, kränkningar, dödshotningar och misshandel som tvångsmedel. Acceptansen kring frihet med- eller utan slöja inom alla grupper är en förutsättning för ett demokratiskt samhälle.
När ska vi vakna ur illusioner om att slöjan är fri från förtryckande dogmer?