Det är Stiftelsen Friends som arbetar mot just mobbning som tillsammans med skådespelaren och regissören Henrik Ståhl tagit fram en pjäs som berör de ovan nämnda ämnena.
Ståhl, känd från bland annat julkalendern och Bolibompa har skrivit manus och står för regi.
– Han har själv blivit mobbad och har med mycket egna erfarenheter i texten, säger Ulrika Nilsson som spelar karaktären Eva i pjäsen.
"Jag är Aviola" som pjäsen heter handlar om just Eva som är mobbad och utstött av sina skolkamrater.
För att fly undan den hemska verkligheten skapar hon en digital fantasivärld där hon kallar sig själv Aviola och där kan göra precis vad hon vill.
Pjäsen, som riktar sig till mellanstadieelever bjuder på en känsloväckande resa där publiken får sig en rejäl tankeställare.
– Min förhoppning är att den ska skapa tankar, frågor kring de här ämnena och att man ska börja prata om det, säger Ulrika som just nu reser runt till olika skolor i landet och spelar upp pjäsen.
Den här veckan gjorde hon fem föreställningar på Råsslaskolan i Krokek.
Esther Söderman, 12, och Alva Eriksson, 13, var två av eleverna som fick se pjäsen och de uppskattade den verkligen.
– Den var väldigt sorglig men ändå väldigt fin, säger Alva.
– Ja, och hon gjorde det väldigt bra trots att hon var själv, menar Esther.
Vad tar ni med er från föreställningen?
– Att man måste vara snäll helt enkelt. Att sådana här saker inte är okej, säger Alva.
Tycker ni att det är viktigt att man lyfter de här frågorna och pratar om det?
– Ja, verkligen. Vi måste verkligen lära oss att det inte är okej och att alla förstår det. Sedan blir det här mer extremt än om vår lärare bara skulle stå och prata om det.
Karin Kivelä är lärare på Råsslaskolan och berättar att de aktivt arbetar med just sådana här frågor.
– Vi har livskunskap där vi tagit upp det här med sexuella trakasserier, vi har pratat om pubertet och hur man påverkas av det och vi har pratat om mobbning. Jag tänker att man aldrig kan släppa det här utan det måste man påminna om hela tiden. Sociala medier är också något pratar vi ganska mycket om. Vi har haft det lite som ett tema, att det är så enkelt att kränka någon bakom en skärm där man inte behöver titta någon i ögonen, säger Karin.