Vi träffas på Råsslaskolan där Anna jobbar fyra dagar i veckan som mentor och lärare i matte, kemi, fysik och teknik. På fredagar läser hon in det hon saknar för att bli behörig lärare. I grunden är hon utbildad civilingenjör och jobbade tidigare på Eon.
Att gå från en ingenjörslön till en lärarlön har gjort att hon förlorat tiotusen kronor i månaden, men det var inget som avskräckte när hon väl kommit till insikt om att hon ville testa. Hon hade länge gått och tänkt på att läraryrket skulle kunna passa henne.
– Men det är med skräckblandad förtjusning brukar jag säga. För jag tänker att det är det svåraste som finns att få högstadieelever intresserade av matte, kemi och fysik. Men jag har väl tjusats av utmaningen, säger hon.
Anna har valt att göra karriärbytet genom organisationen Teach for Sweden, TFS, en stiftelse som till stor del finansieras av utbildningsdepartementet. De jobbar med att rekrytera akademiker som de hoppas kunna värva till läraryrket. De som väljs ut till att delta i programmets två år får full lön, läser in en lärarexamen på distans via Luleå tekniska universitet och får löpande personlig ledarskapsutveckling. Att Anna valde dem beror både på deras fokus på ledarskap, men också mycket på att hon sympatiserar med deras budskap.
– Var jag beredd på mindre lön? Jag ser ju själv vilken status ingenjörsyrket ger. Men jag kände att det är något med meningsfullheten och viljan att få göra skillnad. Det är det som TFS står för. De vänder sig till dem som vill göra skillnad för alla barn. Att "alla barn kan" är också ett mantra, och det budskapet vill jag gärna tro på.
Nu har Anna jobbat som lärare i drygt en termin.
Hur känns det då?
– Ja, men både och. Det går upp och ner. Vissa dagar är jag fantastiskt glad för att elever som man har satsat mycket tid på har presterat bra. Kanske särskilt de som legat på gränsen till underkänt och sen hittat motivation. Då blir jag nästan rörd av glädje.
– Sen kan det också vara otroligt jobbigt, för det finns elever som är gränslösa. Och hur ska man hantera det? I den professionella rollen får jag inte bli arg, men ibland blir jag det av barn som inte visar respekt, och då känns det som ett misslyckande. Jag vill ju nå fram även till dem.
Hur det blir får vi se om 1,5 år, då det är dags för Anna att välja väg.